Lovar runt, håller tunt (lucka 7)

Vi var nu alltså inne i oktober 2016 på ett bygge som påbörjades i oktober 2015. Vi skulle precis inleda samarbete med den tredje underentreprenören (Stockholm Entreprenad & Bemanning). Vi hade en veckas arbete kvar för att komma i mål…men ingen underentreprenör dök upp, det var en kurs hit och en kurs dit, det var andra hus som prioriterades osv. osv. Den 11 oktober lyckades vi slutligen få till ett möta på ön.

Samtidigt som dagar blev till veckor och blev till månader sedan den 1 september så var vi tvungna att nagelfara avtalet om kompensation för bygget som avtalades i juli.

För nu var det ju så att den gamla underentreprenören hade gjort väldigt fina trappor, så då behövde ju inte Allrum bygga den altan man lovat bygga. Eller?

Och man hade ju lovat att färdigställa vinden, men någon rund vägg behövde man väll inte göra. Eller?

Vi hade ju blivit så rikligt kompenserade ändå…och huset var ju snart klart! Eller var det ytterligare minst en månad försenat?

Så började äntligen den nya underentreprenören arbeta, men man läste ju inte listan med åtgärdspunkter så man tyckte inte att man hade något att göra, så man jobbade två dagar sedan åkte man hem en vecka. Och att huset skulle vara färdigt enligt besiktningsprotokollet absolut senast 27/10-16 infriades inte. Inte heller till höstlovet som man lovat.

Jag åkte ut med tjejerna till ön med fullpackad bil för att fira höstlov, och hade blivit informerad om att huset var 100% färdigt invändigt, så när som på panelen som skulle bytas i matplatsen. Det var mörkt på kvällen när vi kom ut så jag valde att inte undersöka entreprenaden då, men efter morgonens rundtur i huset skickades följande rapport om det helt färdiga huset;

Hej!
Nu är vi vakna och kan se lite mer och tyvärr var man även denna gången långtifrån målet att huset skulle vara färdigställt invändigt. Om vi bortser från matplatsen som p.g.a. panelen inte kunnat färdigställas så återstår bland annat följande innan huset skulle varit färdigt invändigt:
* Spiraltrappan
* Övergången spiraltrappa -> golv
* Spackling, slipning, målning och listsättning runda väggen
* Golvet runt kaminröret på öv
* Kryddhyllan
* Diskmaskinen
* Lådsidorna i köket
* Diskhon

Finns säkert något mer som jag glömt att kolla. Dvs man var inte ens nära denna gången heller. Huset är nu 2 månader försenat efter avtal i juli och 7 månader försenad efter kontrakt. Dessutom har man massor av arbete kvar utomhus. Vad är förklaringen till detta???? (Och kom nu inte med förklaringen att panelen inte finns!)

Det är jättehärligt att äntligen ha en ytterdörr [som går att använda och låsa efter ett års bygge] men vi kommer ju inte kunna flytta in till 100% under höstlovet heller. Vi kan heller inte göra hälften av de saker vi hade hoppats kunna göra under lovet. Dvs vi tappar ännu en semestervecka när vi hade kunnat göra mycket med huset och på tomten.

Mvh
K

Svaret vi fick då, var att man inte ansåg sig behöva genomföra alla åtgärder på huset längre…gissa hur arga och besvikna vi blev då?

Färdig entreprenad inomhus?

Färdig entreprenad inomhus? Hål i golvet…

Färdig entreprenad inomhus?

Färdig entreprenad inomhus? Icke monterad kryddhylla, front framför fläkten osv….

Man inte såg helt enkelt ingen anledning alls att åka ut till huset och jobba eftersom man ännu inte fått panelen till matplatsen, i övrigt var man ju färdiga. Helt enkelt var det enligt nya underentreprenören helt bortkastad tid att åka ut till vårt hus! Motvilligt gick man tillslut med på att skicka ut en snickare och en målare på måndagen vecka 44, dvs byggvecka 55. (Fortsättning följer!)

Bit inte den hand som föder dig…

Bit inte den hand som föder dig är ju ett klassiskt uttryck och det är väll något att tänka på. Jag har valt att släppa den betydligt mer osminkade och ocensurerade versionen av husbygget trots att huset inte är färdigt. Och då kan man ju bli rädd för att byggarna lackar ur, lägger ner hammaren och drar. Det är helt enkelt en risk jag får ta, för nu är jag så trött på hela historien att jag bara vill spy. Det kvittar ju om jag ber snällt eller skäller, det kvittar om jag försöker ge entreprenör och underentreprenör en chans att ta ansvar och rätta sina fel…för man tar inte chansen…man visar inte viljan utan istället tycker man att jag är dum och elak som inte håller tyst…men som sagt jag har ledsnat på att lämna en sminkad version…eftersom jag innerst inne vet att de är mer beroende av mig än vad jag är av dem. Det är bara deras stora egon som gör att vi byggherrar tror att vi är beroende av våra (oseriösa) entreprenörer.

Egentligen bör beroendeförhållandet vara tvärt om och det tror jag att många byggherrar glömmer bort. Vi fjäskar för våra byggare, vi bäddar för dem, vi tar emot utskällningar…men vem är det egentligen som sitter på pengarna? Dvs vem föder vem? Jo byggherren föder entreprenören!

Och vem kan lämna referenser på arbetet, entreprenören eller byggherren? Så vem sitter på makten vad gäller entreprenörens framtid inom skrået? Jo, byggherren sitter på makten.

Och ändå är vi byggherrar så förtvivlat rädda för att de skall lägga ner hammaren att vi låter oss hunsas!?

Så ja, den 1:a december bestämde jag mig för att nu får det vara nog. Nu tänker inte jag försöka dölja entreprenörens och underentreprenörernas nonchalans och tillkortakommanden. För det jag skriver är inte skitsnack utan det baseras faktiskt enbart på verkliga händelser. Och det är inte jag som gjort fel, det är inte jag som låtit tiden rinna mellan fingrarna. Det är inte jag som ljugit, dolt fakta och försökt dölja och bygga in fel. Däremot har jag drabbats av dessa fel, detta tidsslöseri, denna nonchalans och brist på yrkesheder.

Varför skall jag då skydda den hand jag föder? För att vara snäll? Ja, men om de hade varit snälla och omtänksamma mot mig hade husbygget aldrig blivit som det har blivit. Då hade man ju aldrig velat förstöra hussatsen, då hade man ju backat bandet när man hade byggt fel, då hade man ju följt åtgärdsplanen, då hade man ju planerat bygget så att vi inte skulle behöva stå ut med en enda dags bygge än nödvändigt. Då hade man ju bett om ursäkt på sina bara knän vid det är laget. Men det är ju inte så man agerat!

Så efter 59 veckor bestämde jag mig alltså för att inte längre vara rädd för den som biter handen som föder den…utan att istället berätta historien om hur dem som blir födda av byggherren har så stora egon att de tror att de kan bete sig nästan hursomhelst.

Så håll till godo och läs om Allrum homes och Oscar Ädel Byggs samt övriga underentreprenörers kundvård och rättspatos. De har själva försatt sig i denna situationen!

Och för er som undrar så kommer jag nog få en fin utskällning inom en snar framtid från Allrum Homes vd. Den är liksom bara att vänta…

Han har förresten slutat kommunicera med mig sedan en vecka tillbaka…vilket lite lägligt sammanfaller med när jag började min ”Lovar runt, och håller tunt”-serie. 😉

Lovar runt, håller tunt (lucka 6)

Efter den andra misslyckade slutbesiktningen så lovade man att verkligen ta tag i detta, att vi inte skulle behöva uppleva denna pinsamhet en enda gång till! Man drev på underentreprenören ordentligt men för att tjäna tid började man nu försöka successivt krympa kompensationerna. Egentligen var de nog osjäligt stora och man hade nog gjort färdigt, och förresten så var det ju dyrt för Allrum att göra dessa kompensationer…så nu stoppade man helt enkelt snickarna och sade att det var färdigkompenserat…trots att bygget alltså skulle bli ytterligare 1 månad försenat.

Dessutom tröttnade Allrum på underentreprenören och sade att man fick sluta jobba åt Allrum den 1 oktober, dvs när vårt hus var klart.

Tror ni huset var klart på den tredje slutbesiktningen????? Nä, såklart inte! Dessutom valde Allrums vd plus byggplatsledaren att frånvara vid besiktningen. Vi fick en hel svans med grejer som skulle fixas till innan huset är helt beboeligt och vi slipper hantverkare. Besiktningsmannen gav Allrum 1 månad på sig att åtgärda alla fel. Praxis är egentligen 2 månader, men då många fel varit kända både sedan 13 januari och sedan 13 juli sattes tiden till 1 månad…längre än så skall vi nämligen inte behöva vänta tyckte besiktningsmannen som dessutom tyckte vi skulle stämma Allrum om man inte var klara absolut senast 27 oktober!

Nu var det sagt att snickarna skulle jobba till och med den 30 september, men de jobbade i praktiken bara en halv dag till efter slutbesiktningen och då städade de på tomten. Så huset lämnades till den nya underentreprenören i samma skick som vid slutbesiktning nummer 3. Det var nu sagt att den nya underentreprenören skulle påbörja omedelbart och att färdigställandet av huset skulle ta max en vecka. Hur tror ni det gick…fortsättning följer!

 

Städning på ön, byggvecka 60

Maken och jag åkte ut mellan två färjor för att lämna en del grejer till huset, bland annat J:s sängram.

Till trots att man lovat att huset skall vara 100% färdigt denna vecka var där varken snickare eller målare och helt ärligt såg det ganska avetablerat ut…så jag tror att de anser sig färdiga. Härligt då man ännu inte fixat en enda grej som vi reklamerade för över 3 veckor sedan, och som sedan togs upp på byggmötet förra veckan. Jag sätter snart pengar på att de inte blir klara när de lovar precis som alla andra gånger de lovat men inte hållit sitt löfte. Jag skulle bli stormrik!

Nåja, jag och maken passade på att städa lite vid vägen:

Nu har vi städat vår halva av parkeringen!

Nu har vi städat vår halva av parkeringen!

Dock väntar vi på att Allrum, Rörvikshus och Stockholms Entreprenad skall ta hand om sina sopor:

Detta är bråteshögen som är kvar efter 3 containrar med skräp. Vi längtar tills även denna försvinner!!!!!

Detta är bråteshögen som är kvar efter 3 containrar med skräp. Vi längtar tills även denna försvinner!!!!!

Tro det eller ej, men vi har en vacker tomt under all bråte!

Något positivt var iaf att altanerna var klara dock har man glömt att göra räcken, gjort stora altanen 50 cm för smal och har byggt den så fukt lägger sig på stolpar och bärlinor…så inte ens kompensationen lyckas de göra utan att vi skall behöva reklamera arbetet. STÖN!

Köksaltanen

Köksaltanen

Vardagsrumsaltanen

Vardagsrumsaltanen

Vi var lite sugna på att ta en selfie på oss sittandes på altanen i shorts och t-shirt precis som vi skulle gjort om man hade hållit löftet att den skulle vara klar i somras. Men vi fegade ur, det var ju trots allt en snöig och nollgradig sommar den 5:e december.

Och för övrigt har vi nu uppnått aktningsvärda 60 byggveckor, det vill säga 3 gånger så lång tid som vi blev lovade enligt entreprenadskontrakt. Skall vi fira!?

Lova runt, håller tunt (lucka 5)

Efter tre underbara veckor i huset, som iofs hade varit mer fyllda av flyttkaos och nybyggarkaos än vilsam semester så väntade vi med spänning på att snickarna skulle vara tillbaka den 8 augusti…men dagen kom och gick utan att någon dök upp. Vi hörde då av oss och frågade…och fick till svar att de kommer i morgon. Och de gjorde de, men ganska sent och de åkte ganska tidigt…och det var bara två stycken…och ja, så kom de och jobbade kort onsdag, kort torsdag…på fredag kom de inte alls…och veckan därefter kom de inte alls…så veckan innan den återupptagna slutbesiktningen 1 september hade man bytt en av 4 fasader och inte gjort något arbete alls på insidan av huset, och inte heller på undersidan av huset:

Vår fina nya fasad mot norr!

På två veckor var detta allt arbete man gjorde!

Ja, ni förstår själva känslan. Vi fattade ju att huset skulle vara långtifrån besiktningsklart på slutbesiktning nummer två. Vi undrade varför man trots löftena i juli redan från start såg ut att inte vilja infria dem. Varför det var så få snickare och varför man knappt ens var där och jobbade.

Vi vädjade nu om att man skulle ställa in besiktningen, att man skulle flytta alternativt att man verkligen, verkligen skulle jobba. Man skalade successivt upp sista veckan…men inte tillräckligt…även denna gången höll besiktningsmannen på att vända i dörren. Förstår ni hur pinsamt det är med en besiktningsman som börjar med att fråga vad han gör där. Och det fick vi alltså uppleva både den 13/7 och den 1/9.

Vår balkong har börjat ta form!

Redo för slutbesiktning?

Även den 1 september avbröts slutbesiktningen en gång till, till trots att vi hela tiden larmat om att man jobbat för långsamt,  och detta skedde alltså i byggvecka 46 av ett 20-veckorsbygge.

Nu sattes ett nytt datum till den 27/9…då bara måste ju huset vara klart!? Svaret får du i ett senare inlägg…

Saker skall ha historia!

För att låta väldigt akademisk så kan jag säga att jag gillar tid (historia) och rum (geografi), vad det egentligen betyder är att jag tycker det är häftig att saker och ting förändras över tiden lika väl som att traditioner och dylikt är olika på olika platser. Det innebär också att jag gillar att omge mig med saker som har en historia. På många sätt vill jag kunna lyfta precis vilken sak som helst hemmavid och den skall ha en lite historia värd att berätta knuten till sig. Det kan vara platsen den är köpt på, eller personen som har givit den, eller vilket humör jag var på just då, eller vädret den dagen osv osv.

När man är en sådan person och drabbas av en brand…då förlorar man en ganska stor del av sin historia…men det är ju här återanskaffande kommer in. Vi har ju berättat om vår servis, och min kopp, och fåtöljen. Men nu skall ni få höra berättelsen om två sängar!

I våras gjorde vi ju i ordning E:s rum här hemma i lägenheten, och då sade vi att vi skulle köpa en begagnad sängram eftersom hon skulle få en ny ut till ön. Men veckorna har gått och antingen har de aktuella sängramarna varit för dyra eller så har någon annan hunnit före. Grunden var att sängen skulle ha en låg kant, helst sänglådor och gärna svart. Hur glad tror ni jag blev när jag hittade denna för 300 kr:

Begagnad sängram till E

Begagnad sängram till E

Och J som behöver en sängram till sitt rum i Nya huset var också öppen för förslag. Här har vi en romantisk tjej, som vill ha en hög sängram och som förlorat en dagbädd i järnsmide i branden. Tror ni jag blev lycklig när samma säljare även sålde denna för 300 kr:

En dagbädd till J

En dagbädd till J

Nu var ju inte dagbädden handgjord som den gamla, men när budget lösöre är slut sedan länge får man nöja sig med det man kan få tag på i en rimlig prisklass. Den gamla dagräden köpte jag förövrigt till min första lägenhet precis när jag hade skaffat hund och insåg att jag inte längre hade plats för både soffa och säng i min 24 kvm stora lägenhet. Så jag började leta på diverse möbelaffärer och föll handlöst för denna dagbädden:

Soffsäng Knopp, design Peter Lindberg

Soffsäng Knopp, design Peter Lindqvist

Och om jag säger att jag köpte den 1996 och att den då kostade nästan 5000 kr…då kan ni gissa vad en sådan skulle kosta nu…så nä, det fick bli IKEA-varianten begagnad för J…men hon vart faktiskt nästan lika glad!

Vad som nu blev ändå roligare med dessa sängramar var att det visade sig, när jag fick adressen till säljaren, att de fanns i byn på Uppländska landsbygden där våra barn är uppvuxna. Så maken och jag fick oss en tur på landet på älskade vägar för att hämta tjejernas sängar…och det bara känns så rätt att sängarna flyttats från byn till ön och lägenheten.

 

Lovar runt, håller tunt (lucka 4)

Efter mötet den 29/6 när vi fick beskedet om slutbesiktning den 15 augusti ledsnade jag och maken rejält. Bland annat skrev jag ett låååångt mail till Allrums vd innehållande bland annat detta;

…Besvikelsen över hur hela detta projekt bedrivits är så total överväldigande idag. Vi hade ett enda krav för att ni skulle kunna rädda detta totalt havererade projekt och göra oss till nöjda kunder, ett hus till sommaren 2016, och inte ens det var viktigt!

Det känns tyvärr som om du genuint från dag ett önskat att detta projekt skall misslyckas! Och ja, det har du verkligen lyckats med. Snacka om att effektivt gräva sin egen grav och skapa en självuppfyllande profetissa!

Inte en enda gång har man tagit det vi säger på allvar och inte en enda gång har man gjort ett helhjärtat försök att lägga manken till i detta projekt. Fagra löften och undermålig leverans rakt igenom. Om det är såhär du bygger hus så ber jag dig omedelbart sluta som entreprenör för ingen, ingen skall behöva genomlida det vi genomlidit! Vi är nu på byggvecka 37 i ett 20-veckorsbygge och eventuellt kan vi flytta in vecka 44. IMPONERANDE!!!!!!!!!! Går det över huvud taget att bygga ett fritidshus långsammare????????????????????…

Därefter inväntade vi svar men som vanligt när vi är arga och besvikna så hör vi inget från vår säljare/Allrums vd. Då tillät vi oss  att skriva ett blogginlägg dagen efter som avslutades med de frustrerande orden:

Jag ångrar bittert att vi lät oss luras av de fagra löftena att vår Rörvikshussäljare genom sin entreprenad garanterade ett kvalitetsbygge på kort tid där vi bara skulle kunna luta oss tillbaka och vänta på ett fantastiskt hus.

Fy f-n vilka lögner!

Redan samma eftermiddag ringde Allrums vd/vår Rörvikshussäljare och meddelade att slutbesiktningen var flyttad till den 13 juli och att vi skulle ha ett möte den 8 juli och att vi då skulle få se att det hade skett underverk i huset.

Men vi var leds, otroligt leds. Besvikna ända in i själen. Vi insåg att stora delar av sommaren skulle vara förstörd och att vi hade en enda vecka ledigt när vi kunde göra något annat…så vi tog helt enkelt bilen och åkte iväg ett slag.

För första gången under detta bygge började vi nu få frågor om hur vi ville ha saker och ting. Vi fick till och med foton skickade till oss med progressen. Vi kände oss förvirrade. Här hade vi varit tillgängliga i 37 veckor, och den 38 började vi få frågor om vi hade önskemål!?

Väl tillbaka möttes vi av rena extreme home makover varianten…parkeringen var fylld av hantverkarbilar och huset var fyllt av hantverkare. Man skulle inte hinna byta fasaden till den 13 juli men i övrigt skulle huset vara klart! Man skulle dessutom städa tomten och bygga en liten altan för att vi verkligen skulle kunna njuta av sommaren. Vi var i himmelriket. Äntligen, äntligen hade man infriat sina löften…och byggmötet avslutades med att vi satte oss ner och rensade luften samt drog upp riktlinjer för framtiden. Grunden till att vi ens kunde dra upp riktlinjer för framtiden var att:

  • Huset skulle vara klart, inklusive kompensationer, senast den 1/9-16
  • Vi skulle slippa oroa oss eller driva projektet, utan bygget skulle i fortsättningen skötas helt utan att vi skulle känna någon som helst oro eller behöva engagera oss.
  • Vi lovade att stänga av vitet från och med 13/7-16 under förutsättningen att ovanstående två punkter hölls.

Därutöver bestämdes ett antal kompensationer (och några gentjänster från oss) som plåster på såren för allt jobb, all oro, all stress och alla extrautgifter detta bygge medfört för oss samt även kompensera oss för de kvalitetsförsämringar huset fått p.g.a. Ädelbyggs felaktiga montering och ovarsamhet med materialet. Vi kände att detta var en otrolig lättnad och ett otroligt stort steg på vägen. Huset skulle bli klart inom en snar framtid, vi skulle få hjälp med saker som vi skulle ha gjort under våren som nu inte kunnat gjorts p.g.a. alla förseningar.

Vi var så glada och så lättade att vi trots att huset var långtifrån färdigt invändigt på besiktningsdagen och trots att både kommunen och besiktningsmannen höll på att vända i dörren bara log. Vi fick ju såklart inte godkänt…utan besiktningen avbröts och sköts upp till den 1/9 och kommunen krävde ett antal kompletteringar innan vi eventuellt skulle kunna få ett interimistiskt beslut. På fredagen den 15/7 fick vi så äntligen flytta in, vi hade dessutom fått en liten altan och tomten var städad. Som vi njöt!

Frukost på altanen

Första frukost på altanen efter första natten i huset

Byggarna gick nu på en tre veckor lång semester och vi njöt i fulla drag! Vi såg framemot att bygget skulle återupptas den 8 augusti för att sedan vara helt klart 3 veckor senare…därefter skulle vi inte behöva se en enda byggare. Gissa hur det gick med det!? Ja, det får ni läsa om senare…

Julkaktusen

Har ju skrivit om vår novemberkaktus som funnits så länge jag kan minnas men som slutade blomma när vi flyttade till lägenhet för 4 år sedan. I och med att huset på ön var inflyttningsklart fick den flytta till ön då vi hoppades att den låga vintertemperaturen i huset skulle göra den glad, och se hur det gick:

I september började den må bättre:

Älskar hur skuggorna från novemberkaktusen syns på golvet. Novemberkaktusen är förövrigt från mitt föräldrahem. Och jag vill minnas att mamma fick den av min mormor. Så minst 40 år gammal är den.

Älskar hur skuggorna från novemberkaktusen syns på golvet. Novemberkaktusen är förövrigt från mitt föräldrahem. Och jag vill minnas att mamma fick den av min mormor. Så minst 40 år gammal är den.

Vid höstlovet upptäckte vi små knoppar:

Små men väldigt efterlängtade knoppar på vår julkaktus.

Små men väldigt efterlängtade knoppar på vår julkaktus.

Och på första advent var det dags för första blomman att blomma:

Vår julkaktus första blomma på 4 år har slagit ut lagom till första advent, första vintern i nya huset

Vår julkaktus första blomma på 4 år har slagit ut lagom till första advent, första vintern i nya huset

Jag är så lycklig! Det är så underbart!!!!!!

 

P.s. Jag har nu förstått att det är en äkta julkaktus (Schlumbergera x buckleyi) vi har, en sådan med runda blad framtill, en sådan som numera är svår att få tag på då det är novemberkaktusen (Schlumbergera truncata) man driver upp till att blomma lite senare som numera finns i handeln och säljs under namnet julkaktus.

Lovar runt, håller tunt (lucka 3)

Eftersom man inte klarade av att hålla datumet 3/6-16, dvs att leverera huset nyckelfärdigt till byggvecka 33 av ett 20-veckorsbygge lovade man att huset skulle vara färdigt för slutbesiktning cirka en månad senare den 8 juli och dessutom skulle huset vara av top-noch-kvalitet rakt igenom. Inget skadat material skulle finnas kvar och inte ett spår av felmonteringen skulle finnas.

Det konstiga var bara att man inte gjorde saker i rätt ordning. Man struntade i att byta balkar, bärlinor eller att justera huselement som fortfarande glipade och skevade…dessutom var det sällan folk på plats…men arbetet fortskred i tempot av ett normalbygge…ja förutom att man måste göra om en massa saker eftersom man helt enkelt inte följer Rörvikshus direktiv eller besiktningsprotokollet utan jobbar efter eget huvud.

Vi undrar såklart vad man håller på med och undrar framförallt om det finns någon dold agenda där man säger en sak till oss och sedan gör något helt annat.

På byggmötet den 29 juni leverera Allrum Homes vd, som om det vore det mest naturliga i världen, beskedet om att vi inte kommer kunna flytta in i huset förrän den 15 augusti. Han tycker helt enkelt att vi bara glatt skall acceptera att vi p.g.a. hans entreprenads byggfel, byggfusk, bristande planering och bristande projektledning skall acceptera att bo 5 personer i 10 kvm hela vår semester. Dessutom passar han på att förklara att huset nog inte kommer hålla den kvalitet vi förväntar oss. Gissa hur det kändes, jo som en kalldusch och ett fruktansvärt svek!

Fortsättning följer…

God (h)elg!

Skrev ju om att älgar och vår tomt är tätt sammanlänkade och varför då inte pynta med lite älgar såhär till jul?

Dotterns och mitt loppisfynd i form av tre skidåkande älgar.

Dotterns och mitt loppisfynd i form av tre skidåkande älgar.

De tre glittriga älgarna är väll inte direkt makens favorit, men då de kostade 10 kr så blev han klart nedröstad!

En älggrej maken däremot gillar är vår nyinköpta adventsljusstake från Cellbes:

Adventsljusstake med älgmotiv.

Adventsljusstake med älgmotiv.

Och med detta önskar jag er en god (h)elg!