Husdrömmar

Redan långt innan vi kom att bli tvungna att bygga hus så har vi följt husbyggarserier på tv. Vår absoluta favorit är engelska Grand Design. (Tror jag och maken sett alla avsnitt alla säsonger minst två gånger) men även det svenska programmet Husdrömmar. Gissa våra glädje när vi en dag fick ett inlägg här på bloggen som löd såhär:

Hej,
Har läst er intressanta blogg om er resa mot ett nytt sommarparadis.
Jag arbetar med programmet Husdrömmar på Sveriges television och skulle gärna vilja komma i kontakt med er. Vore så glad om ni vill maila mig för att etablera kontakt.

MVH

xxx

Självklart hörde vi av oss och en dialog fördes ganska långt. Men av olika skäl blev det inte av, och tur var väll det med tanke på hur bygget sen gick. Fokus hade ju absolut inte hamnat på design och arkitektur utan på vår frustration över hur tufft det är att reda ut ett bygge som går snett.

Följden har varit att vi efter detta inte orkat titta på programmet. Dels för att det hade varit så kul att vara med. Dels eftersom vetskapen om hur snett bygget gick gjorde så ont. Men häromveckan sa mamma att hon tyckte jag skulle titta på ett avsnitt om en man och hans fru som byggde på hans föräldrars sommarstugutomt. Sagt och gjort; jag tittade på avsnittet och nu kunde jag för första gången med glädje fantisera om hur vårt avsnitt skulle ha blivit. Det hade varit en blandning av detta avsnitt och avsnittet om branden som jag skrev om för länge sedan. Lite gråt, lite saknad, men mycket av att ta med sig kunskapen och historien av gamla huset och tomten in i bygget. Att till fullo utnyttja kunskapen om tomtens kvaliteter och brister lika väl som att målmedvetet veta vad man vill med livet på tomten.

Foto tagit från tomtgränsen, 9/9-17

Foto tagit från tomtgränsen, 9/9-17

Jag kunde plötsligt höra Gert Wingårdhs positiva kommentarer om hur vi valt att ha stora fönster mot utsikten och naturen, hur vi valt att stänga grannarna ute och hur vi på alla ställen det gått skapat stora glasytor. Hur vacker spiraltrappan är och hur yteffektivt huset är. Hur väl planerat det är för många människor och generationsboende. Att han hade älskat att vi gjorde allt vi kunde för att förstöra/påverka tomten så lite som möjligt och vår brutna havsutsikt. Men jag kan också hör honom säga att fasaden är tråkig och ful lika väl som husets form. Även att han skulle varit lite kritisk åt att vi flyttade vårt sovrum från en fantastisk utsikt till en plats med utsikt över vägen, men att han samtidigt hade förstått att det var ett ge och tagande och för allas bästa där vi fick ge avkall på utsikten till förmån för att vi kan släppa ut hundarna på tomten genom sovrumsdörren varje morgon.

Jag, det var faktiskt riktigt roligt att drömma sig bort och låtsas höra en tredje parts kommentarer på vårt husbygge. Jag hade älskat att diskutera husbygget och konstruktion med mera med honom. Tror det hade blivit ett bra program, men som sagt, det blev nog bäst som det blev!

 

Poddar…

…jag är nog sist i världen med att börja lyssna på poddar…men härom veckan började jag. Har lyssnat på lite olika. Bland annat några av förra årets sommarpratare och en väns poddar. Men så hamnade jag på stresspoddens avsnitt om förlust. Dels definieras förlust, dels beskrivs kroppens reaktioner och dessutom hur man skall både bemöta någon i denna situationen samt hur den drabbade skall jobba för att gå vidare. Så otroligt tänkvärd!

Bland annat definierades en förlust som en händelse där det finns ett liv före och ett efter. Där livet efter aldrig kan bli likt livet före händelsen. Det tyckte jag var intressant, att en förlust är ett brott i livet, när livet tar ett helt annat spår. Det kan vara en förlust av en nära och kär, men det kan lika väl vara en händelse.

Jag har ju hela tiden känt mig så lyckligt lottad som har en fantastisk familj och underbara vänner…och ändå har jag mått skit de sista åren. Podden gav mig en förklaring…det är kanske inte så konstigt att livet blivit lite tungt för jag har aldrig hunnit hämta mig mellan förlusterna. Jag kan konstatera att jag på 6 år drabbats av 5 förluster som skapat ett brott i livet. Första brottet kom i oktober 2012, andra i oktober 2014 (i och med branden), tredje i november 2015 (genom alla byggfel) som i sin tur ledde till den fjärde i december 2015 (genom att jag gick in i väggen) som resulterade i den femte och sista i november 2016 (när jag förlorade jobbat).

Fem förluster inom loppet av 4 år som alla påverkat livsvägen till oigenkännlighet…ja, det är inte så konstigt att det kändes som någon drog undan mattan för mig. Egentligen inte konstigt att jag faktiskt inte vet hur fötterna (jag numera står på) bär…för mitt liv som fanns 2012 är inte det minsta likt livet nu…och mest av allt jag är inte samma person som jag var då. Jag är argare, ledsnare, känner mig så sviken av mänskligheten, är så leds på alla människor som är egoistiska och saknar empati, ansvar och medmänsklighet. Samtidigt vet jag att jag har fantastiskt många fantastiska människor som bär fram mig trots att jag bara är en spillra av mig själv. Jag kommer aldrig någonsin sluta uppskatta min fina familj och mina fina vänner. Vilka fantastiska människor jag har runt mig <3 Människor som låter mig hantera min mina förluster och därmed min sorg på mitt vis, men som alltid finns där för en kram, ett värmande ord, en liten handling osv. osv.

bigstock-Group-of-red-people-forming-a-031213

Men nu har jag skrivit tillräckligt om mig själv…lyssna på podden…den är grym!

Nu!!!

När vi stod i valet och kvalet om vi skulle bygga ett lika dant hus som det gamla föll mycket på att skåpsluckorna i köket inte skulle kunna ersättas. Vi hade alltid tyckt att det var fint men ändå lite udda (och enkelt) med våra släta furuluckor. Varför hade vi liksom släta när alla andra som har furuluckor har med speglar och dylikt?

Gamla köket med sina släta furuluckor

Gamla köket med sina släta furuluckor

När vi så skulle bygga upp huset rekade vi marknaden efter massiva släta innerdörrar och köksluckor i furu…och vi fann ingenting! Vi fick förklarat att det var för svårt och för kostsamt med denna typ av släta luckor (det är visst också anledning till att furudörrar och luckor nästan alltid är med speglar, det kräver inte lika mycket av materialet).

Men vet ni idag såg jag att Picky Living börjat göra massiva släta köksluckor i granfuru.

Granfuruluckor från pickyliving, design

Granfuruluckor från pickyliving.se, design Lotta Agaton

…och nu är det ju tre år försent…men alltså, vilka luckor! Jag är kär…jag vill bygga kök…jag vill ha furuluckor!

ahjarta.gif

 

 

p.s. kanske skall börja lobba för ett attefallshus…med kök…och furuluckor :)

Ett snötäcke på allt…

…jag orkar inte riktigt blogga lite frekvent som tidigare för fokus ligger inte längre lika tydligt på husbygge. Minnena av branden bleknar successivt, det känns inte ok att älta längre. Även om det inte går en enda dag utan att vi tänker på det. Samma gäller husbygget, dagligen tänker vi på och bearbetar det som strulade, frustrationen osv. Men det är ju inget vi kan skriva om hela tiden.

På det hela är vi väldigt nöjda med huset. Vi är också glada att vi orkade bråka så när nu allt gick fel. Men vi är trötta, trötta och det det känns fortfarande orättvist att man först skall drabbas av en brand och sedan ett fuskbygge.

Vår äldsta dotter brukar önska att vi skall se Arga Snickaren, speciellt Adam Alsings säsonger. Sedan sitter hon och bearbetar, jämför och diskuterar. Hon säger att alla ”behöver en egen Adam”. Hon analyserar vad jag och maken gjorde rätt i vårt husbygge, men också vad vi gjorde fel. Vilka styrkor och svagheter vi har i våra personligheter och i vår familj. Hur har det påverkat oss som familj. Hon konstaterar gång på gång att hon hatar oss för att vi i flera års tid enbart kämpade för att att återuppbygga det hus vi hade. Samtidigt så älskar hon oss för att vi inte tillät oss gå under och ge upp. Vi hade lika gärna kunnat stå i ett obebobart hus och tvingas fortsätta bo i vår lillstuga, liknande många av de familjer i Arga Snickaren gör.

Barnen klagar på att vi inte hann och orkade med dem under den tiden, samtidigt så är de väldigt trygga i att vi gjorde detta för dem. För att de skulle få tillbaka sin barndom så fort som möjligt, för att de skulle ha lika fantastiska somrar som jag hade som barn och som jag alltid velat ge dem.

Vi behöver Adam för att se att vi prioriterade rätt; vi gav inte upp, vi satte familjen först…kanske inte för stunden…men i det långa loppet. Familjen är viktigast <3

Därför orkade vi ifrågasätta, därför orkade vi driva processer med än den ena än den andra. Och vi skulle gjort samma sak igen, och igen, och igen om det behövts.

Ni behöver inte höra om vår kamp, våra sår, vår frustration om och om igen. Den finns nedtecknad här på bloggen.  Istället försöker hitta livet som det ser ut nu…med tre barn som fortfarande bär ärr, en mamma som inte hittat tillbaka till arbetslivet, en pappa som är ensamförsörjare. En familj där det finns tid och kärlek för varandra men där orken ännu saknas. Det var inte så vi hade tänkt oss livet…men man rår inte alltid på vad som sker…ibland bara rycks mattan undan och då handlar det om att hitta nytt fotfäste. I framtiden blir dessa år förhoppningsvis bara en mörk och tung parantes i våra liv, men just nu gör de ont och vi känner trötthet och sorg. Därför lägger vi täcket på.

1 mars 2018, tomten under ett 4 dm djupt snötäcke. Under finns det vackra, det sköra...men just nu ser allt bara mjukt och orört ut.

1 mars 2018, tomten under ett 4 dm djupt snötäcke. Under finns det vackra, det sköra…men just nu ser allt bara mjukt och orört ut.

Vi får se om bloggen vaknar till våren när familjelivet också blir entydigt med att leva på ön…men just nu prioriterar vi varandra.

Terapitid

Tänk att det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa. Att man på något vis skall vara så stark att ingen ser att man mår dåligt. Det finns t.o.m. människor som tycker vi inte borde skriva på bloggen att detta husbygge varit jobbigt. Men jag tror att om man inte vågar sätta ord på hur man mår, då kommer man inte att läka lika snabbt som om man sätter ord på sina känslor. Och varför skall vi skämmas för att vi mår dåligt av en brand och ett fuskbygge. Vi har ju inte gjort en enda sak för att hamna i denna situationen, vi har slungats in i den…och alltså har vi inte heller haft något val i hur vi skulle komma att må psykiskt. Det är och har varit jättetungt och varför får man inte säga och skriva det? Det är ju ett faktum!

Och det är många som fått bistå med terapitid…våra släktingar och vänner, våra grannar och arbetskollegor, sjukvården, vår entreprenör (fast han har nog mest fått agera slagpåse 😉 ) och vår projektledare från Rörvik. Och terapitid har ju såklart inte bara behövts på normal arbetstid utan både fredagskvällar, lördagseftermiddagar och söndagmornar har gått till terapi. Helt enkelt när allt har krisat som mest har terapin behövts omedelbart. Så mitt råd till andra vars husbygge strular – våga ta plats, våga känna, våga prata. Det är inget att skämmas för att saker och ting blir fel och det är absolut inget skamligt över att bli ledsen, arg och frustrerad. Det måste man få vara…och det måste få pysa ut!

Någon skrev någon gång att det borde ingå terapitid lika väl som tid för köksdesign när man beställer ett hus från en husleverantör. Men det kanske inte är helt nödvändigt, för ett normalbygge skall ju vara en positiv (om än stressig) resa. Det är de där strulande husen som behöver terapitiden…och som man säger från Rörvikshus så har inget husbygge genom deras 50-åriga historia strulat så mycket som just detta. Vi har hittat varenda fallgrop och varenda konstruktionsmiss som står att finna…och då behövs det lite terapi inte bara för oss utan även för vår entreprenör och vår projektledare…vilket vi såklart också bistår med…för ibland är det väldigt bra att terapeuta tillsammans :)

På min arm bär jag inte bara ett armband mot cancer utan ett armband med orden "aldrig ensam", de syftar just på att jag är en person som man gärna får tala med om psykisk ohälsa.

På min arm bär jag inte bara ett armband mot cancer utan ett armband med orden ”aldrig ensam”, de syftar just på att jag är en person som man gärna får tala med om psykisk ohälsa. Jag skäms inte, jag räds inte och jag kan bära dina förtroenden.

Ampel…

…jag gillar ju att experimentera med växter…men faktum är att fönsterbänkarna både i lägenheten och i huset är lite väl smala…så det är faktiskt ganska ofta en blomma går i golvet. Så istället för överfyllda fönsterbänkar tänkte jag att en ampel skulle sitta fint! Har länge drömt om Cult designs amplar Polydrop:

Polydrop från Cult design

Polydrop från Cult design

Men så kommer detta med priset (för snygga amplar är aldrig gratis) och problemet med innerkruka (väldigt få amplar har rum för en självbevattnande kruka)…och där tog det som vanligt stopp. Men så kom jag att tänka på att jag som barn sett virkade amplar. Så jag tänkte hur svårt kan det vara? Men när jag letade virkningsmönster på nätet såg jag hur någon knutit en ampel…och då bestämde jag mig för att testa det istället.

Så in i garnlådan och leta upp lite rött garn. Av garnet klippte jag 6 st ca 240 cm långa trådar som jag dubbelvek…och så började jag knyta…och 10 minuter senare var jag klar…maken hann inte ens fatta vad jag gjorde :)

Hemknuten ampel

Hemknuten ampel

Behöver jag säga att det kommer bli fler amplar i vår familj…det var ju jätteenkelt och dessutom kan man liksom placera vilken kruka man vill i ampeln (eftersom den är elastisk) så länge den kan hålla tyngden. Me like!

Vad kommer att ske i år…

…ja, helt enkelt vilka projekt har vi med huset, tomten och ekonomibyggnaderna 2018?

Prio 1:

* Lägga om taket på lillstugan!

* Mustäta bottenbjälklaget och alla genomföringar genom bottenplattan

* Få ordning på takavvattningen. Våra gulliga snickare vände alla stuprörsutkast så att allt vatten rinner in under huset och inte bort från huset. Borde ha gjort det redan förra sommaren men orkade inte!

* Bygga lekstuga

* Ta tag i komposterna som legat i stå sedan branden, här borde finnas massor av fin jord!

Prio 2:

* Måla takterassens räcke ännu en gång.

* Sätta staket de sista metrarna på altanen

* Sätta räcke och bygga trappa till köksaltanen

* Lägga tak på dasset

* Bygga färdigt och måla vedförrådet

* Bygga fler pallkrageplantlådor

* Dölja vatten & avloppsledningar

* Fixa el ner till vägen

Prio 3:

* Olja altanerna

* Massor av småfix inomhus

* 2-årsbesiktning

* Göra oss av med allt restvirke

 

Vad skall ni göra med era hus?

Jordfelsbrytare och fritidshus!

Jordfelsbrytare är en fantastisk uppfinning vad gäller människoskydd. Går något fel så slås strömmen i huset/lägenheten av omedelbart så att ingen människa skall komma till skada. Därför finns det krav på att varje nybyggt hus efter år 2000 utrustas med en sådan.

I förra veckan löste vår ut. Helt plötsligt kl 6:05 på morgonen kunde vi se att huset slutade använda el och vi kunde inte längre komma åt alla våra smarta grejer. Vi kunde inte kasta oss ut, utan fick hoppas på det bästa när huset stod utan el i 1 1/2 dygn. Ni vet…ingen värme (det är p.g.a.frysrisken vi inte har vattenburen golvvärme), tinad mat i frys osv. osv.

Vi packade bilen med grejer för att ”överleva” ett par dagar utan el (grillat är gott även på vintern 😉 )…med målet att inte lämna ön förrän problemet var löst…och en stor klump i magen; tänk om vattnet i bottenplattan frusit och alla rör sprungit läck? Tänk om smältvatten från frysen runnit ut och förstört parkettgolvet? Tänk om vi måste gå på utedasset mitt i smällkalla vintern? Och den slutgiltiga frågan; Klarar kaminen att värma hela huset?

När vi kom fram var det bäcksvart i huset…men ganska snart kunde vi lokalisera problemet (en utomhuskontakt vars hölje blivit otätt och som fått vatten i sig. Så på mindre än 5 minuter var problemet åtgärdat och strömmen igång.

Men oron för skadorna i huset bestod. Det första vi konstaterade var att huset var förvånansvärt varmt (+5°C) och att allt verkade ok. Det var nu vi kom ihåg varför vi anlitade en lokal elektriker. För att han hade mest rutin av alla vad gäller vad som måste fungera i ett fritidshus och vad som inte behöver fungera i ett fritidshus. Vad som faktiskt är säkrare att inte ha liggande under jordfelsbrytaren. Vad tror ni var igång trots att jordfelsbrytaren löst ut!? Jo, grundvärmen och kylen och frysen. Här sparade vi och vårt försäkringsbolag ett antal tusenlappar! TACK!!!!!!

Ibland bara är lokala hantverkare med lokala kunskaper bäst!!!!!! Nu har vi testat den funktionen och kunde nu istället njuta av några fina dagar på ön med fungerande spis, vatten, avlopp, värme, kyl & frys :)

En promenad i skogen

En av många promenader

Varmt och gosigt inomhus, kallt och blåsigt utomhus.

Varmt och gosigt inomhus, kallt och blåsigt utomhus.

Smart hem?

För lite mer än två år sedan skrev jag om hemautomatisering/smarta hem och i grunden var jag väldigt negativ. Eller så här; fungerar det är det toppen…strular det så svär jag!

Vi gjorde ingen plan i samband med bygget att göra vårt hus smart utan vi har låtit det, och kommer låta det växa fram. Gamla huset var delvis automatiserat och under tiden utan hus automatiserade vi delar av lägenheten…och vi vart så nöjda med lägenheten att vi tagit med oss tankarna och finesserna till nya huset.

Tre appar som håller koll på våra hem.

Tre appar som håller koll på våra hem.

Från tre appar i telefonen har jag koll på belysning, värme, temperatur, luftfuktighet och mina växter både i lägenheten och på ön. På ön har jag dessutom koll på vind och nederbörd.

Behöver jag säga att jag älskar att kunna sätta på värmen ett par timmar innan vi åker till ön? Eller att ligga i sängen och släcka lamporna i vardagsrummet, eller att kolla vindstyrkan utan att titta ut…

Exempel på vad som visas i en av apparna

Exempel på vad som visas i en av apparna

Vi skulle ju kunna säga att vi gjort detta för att vara häftiga, trendiga eller i tiden…men jag fortsätter att säga att den automatisering vi gör är helt beroende på vad som känns praktiskt…inget onödigt lulllull här inte 😉