Bilbekymmer

Vi har nu varit billösa i snart två veckor. Lämnade in bilen på service, men anade att något var galet fel eftersom instrumentpanelen börjat lysa som en julgran…det var både den ena, den andra, tredje, fjärde och femte lampan som lös. Och i en väldigt konstig kombination, antisladdsystemet och parkeringsbromsen t.ex.

Nåja, verkstan sade att de nog inte var någon fara med bilen…så fel vi och de hade. När det började fixa bilen visade det sig att den var så trasig att den helt enkelt inte skall köras tills den är lagad. Och sedan har dagarna gått i väntan på reservdelar. Under tiden hjälper verkstan oss på bästa möjliga sätt med lånebil. Dvs på helgerna och så fort deras lånebil inte är bokad så har vi lånebilen. Den börjar nu kännas så bekant att det känns som om det vore vår andrabil. Och om vi inte redan innan var tjenis med dem på verkstan så är vi det nu. Numera har vi direktnumret till vår serviceansvarige som dessutom vet vilka vi är….räcker att jag säga ”hon med subarun” så vet de vad det gäller.

IMG_6638

Barnen älskar bilen och tycker det är dags för oss att byta bil. Men nä, man byter inte bort en älskad trotjänare. Bara för att lånebilen har typ allt vi kan drömma om i finesser och funktioner så byter man inte bara sådär heller! 😉

Nåja, nu har vi snart vår 7 år gamla trotjänare med 17 000 mil på nacken tillbaka…och vi längtar! Precis som med det mesta…så är den bilen säkert inte något speciellt för någon annan än för oss.

Mobil återvinningscentral vid färjelägret.

Vår favvobil!

Men vi älskar den…med sin manuella växellåda, sin slitna inredning, sina bucklor, sina repor, sin underbara röda färg och sin underbara körglädje. Jag säger som Bärgarn i Bilarfilmen….bucklorna är liksom viktiga, de har historia. 

Bärgarn i filmen Bilar

Bärgarn i filmen Bilar

Och vår bil har hängt med i en flytt, en brand, ett husbygge (dvs den har varit laståsna inte bara en gång utan stora delar av de 7 år vi haft den). Den har burit oss på bilsemestrar i Europa och runt om i stora delar av Sverige. Den har tagit sig fram i snöoväder, åskväder och blixthalka. Den har haft tre barn (med deras kladdiga fingrar, potträning osv), fyra hundar (varav två gamla och sjuka, och två unga och bilsjuka) och en katt (som hatade bilåkning) som passagerare. Klart den är sliten och nött vår bil….men den är en del av vår familj!

Dessutom har vi ju bästa verkstaden för bilen. Vi har anlitat dem i snart 20 år. Ibland har vi testat någon annan verkstad men alltid gått tillbaka. Dessutom köpte vi vår bil ny av ett märke som vi visste att de var märkesverkstad för så att vi alltid skulle kunna anlita dem för garantiärenden osv. Så vi pratar långvarig förtroende…det är dessutom en verkstad där bilmekarna gärna ringer och frågar hur fel kan ha uppkommit för att lösa problemet på bästa sätt men även lära mig som förare vad jag kan ha gjort för fel.

Så när bilen äntligen är hemma igen har jag fått till uppdrag att köra mer aggressivt med bilen samt undvika korta körningar (kortare än 20 minuter) i största möjliga mån…så kommer den hålla i många mil till.

Ditt och mitt

Våra kastvindar är ju rätt så stora…och sluttande…och om man inte håller ordning så blir det snabbt rörigt när vi ä 5 personer som hämtar och lämnar saker. Barnen som dessutom förlorat alla sina undansparade saker från barndomen (i form av första kläderna, första hårlocken, anteckningar om när de lärde sig sitta, krypa, gå. Anteckningar när de fick sin första tand. Doppresenter osv.) är extra måna om att spara lite saker nu. Saker som packas i lådor och ställs in i kattvindarna. Kaos är helt enkelt bara att vänta!

I gamla huset hade vi ju en låg vind över hela boytan. Här hade min pappa lagt golv och med lite vilja kunde man krypa och skjuta en kartong framför sig en inte allt för varm sommardag. För det blev stekhett på vinden under sommaren, dessutom älskade getingarna att bo där…så tills dess att man hade slagit bort getingarna var även det en lite stressande faktor. Men där hade vi gjort så att utrymmet mellan varje takstol avsatts till en sak, så exempelvis hade jag ett ”fack” för mina barndomsgrejer, vi hade ett ”fack” för bebissaker såsom barnstolar, skötbord, spjälsäng, babykorg osv osv. Det innebar att det var lätt att hitta…även om det var mörkt (helt utan el) och varmt och trångt.

Kattvindarna har vi nu inte några synliga takstolar i så den naturliga avgränsningen försvann. Dessutom var vi rädda för att det skulle bli lika mörkt som på gamla vinden så första kattvinden målades vit:

Maken målar kattvinden

Maken målar kattvinden

Det blev vitt och härligt, men ganska snabbt kunde vi konstatera att de smarta ljusslingor ElektroShields valt för att ge ljus i kattvindarna överträffade vår förväntan enormt. Det blev helt enkelt inte bara ledljus utan dagsljus. Dessutom blev det snabbt rörigt för saker och ting gled in i varandra och barnen hade en tendens att bara ställa grejerna precis innanför dörren.

Så i kattvind nummer 2 testar vi ett nytt grepp i form av målade avdelare:

Målade avdelare både på golv och i tak.

Målade avdelare både på golv och i tak.

Genom att måla en linje på golvet har vi markerat vart man får ställa och inte får ställa grejer. Genom att dra linjer i taket avgränsar vi i sidled de olika typerna av lådor. Hittills fungerar det bra…och om det sedan visar sig inte fungera, ja då målar vi även den kattvinden vit!

Vår katt

För några veckor sedan skrev jag om vår katt, Snövit, som vi tvingades omplacera när vi flyttade till lägenhet. Egentligen är det så otroligt emot min och makens natur att omplacera ett husdjur. Och trots att det snart gått fem år sedan och trots att hon har det jätte, jättebra i sin nya familj så har jag dåligt samvete. Man skaffar helt enkelt inte djur för att placera om dem!

Snövit kom till oss en dag i september 2003, hon var då cirka 10 veckor gammal. Mer än så kommer vi aldrig veta om hennes bakgrund. Jag tog med mig henne hem från veterinären då hon lämnats in där eftersom hon var väldigt sjuk. Veterinären bedömde att hon egentligen borde avlivas men jag blev kär i den där lilla, lilla kattungen och efter ett telefonsamtal till maken bestämdes det att vi skulle ge henne ett hem. Till en början tillfälligt (i fall någon letade efter henne) men ganska snart blev det permanent.

Hon hade öronskabb, diarée, var utmärglad och uttorkad. Dessutom hade hon förfrusit alla fyra tassarna så inom en vecka tappade hon skinnet på alla fyra trampdynorna. Det blev ett gäng turer till veterinären men de var så snälla att de behandlade henne gratis eftersom de visste att hon nu skulle få ett bra liv.

Snövit, ett par veckor efter att hon kom till oss 2003

Snövit, ett par veckor efter att hon kom till oss 2003

Vi hade egentligen inte tänkt att ha katt eftersom jag har astma och reagerar astmatiskt på katter. Men bor man i ett hus på landet med en tillhörande lada så behöver man en katt för att hålla undan råttor och möss…så hon fick helt enkelt bli en arbetande katt med fri tillgång till vår uppvärmda källare. I själva huset var hon med oss 2-3 timmar om dagen, och övervåningen där våra sovrum låg var förbjudet område. På somrarna följde hon med oss till ön och där förärade hon oss med en mus om dagen i många år. Hon var och förblev en mycket liten katt, 1,2 kg vägde hon som vuxen och det tillsammans med hennes teckning gjorde henne mycket unik.

Snövit var en supersnäll katt och vi älskade henne högt. Hon kröp gärna upp i famnen och sov, hon busade med hundarna och mös med barnen om de sov på filt på golvet. Hon älskade min mamma över alla andra så när mamma var hos oss var de två som ler och långhalm. Hon var en fantastisk musjägare och hon sprang aldrig bort. Hon var (troligast som ett resultat av sina första 10 veckor) mycket misstänksam mot människor och visade sig aldrig om vi hade gäster.

Snövit, vår fina hittekatt som bodde hos oss i 9 år och som nu lever pensionärsliv i sus och dus hos en arbetskamrat till mig

Snövit, vår fina hittekatt som bodde hos oss i 9 år och som nu lever pensionärsliv i sus och dus hos en arbetskamrat till mig

Men så kom flytten till stan och lägenhet och först provade vi att ha henne inomhus, men hon gillade inte att vara instängd och både jag och yngsta dottern reagerade astmatiskt. Så vid en lunch så berättade jag om problemet och då visade det sig att en kollega till mig och hans fru letade efter en omplaceringskatt, men hade fått nej på katthemmet eftersom de bor för nära en trafikerad väg. Helt plötsligt föll bitarna på plats, de ville ha en omplaceringskatt och vi hade en katt som inte kunde bo med oss men som aldrig gick långt ifrån huset (så en trafikerad väg 200 meter från tomten var inget problem)…så Snövit flyttade dit…så nu lever hon som pensionär där och serveras tonfisk varje morgon. Vi saknar henne, och kanske saknar hon oss…men vi övertygade om att hon trivs fantastiskt bra i sin nya familj!

Jag drömmer…

Jag vet….jag är tjatig men…jag drömmer om ett sådanthär litet växthus på altanen:

Källa Plantagen

Källa Plantagen

 

Tror jag skall önska mig ett i födelsedagspresent. Ja, för ni vet ju. Jag är ju balkong och altanodlare och inte frilandsodlare 😂

Och sedan drömmer jag om utemöbler…fina, enkla, stilrena till vår entrétrappa. Vill ha både flexibilitet…liten plats men möjlighet till många sittplatser…låg inköpskostnad och dessutom klassiskt snitt. En härlig kombination 😉

Egentligen skulle jag mest av allt ärva en älskad möbelgrupp som vi sedan kunde piffa till. Jag skulle så gärna vilja att möblerna hade historia! För det är ju så att i branden försvann de trämöbler som mamma och pappa köpte 1975 när jag hade tredagarsfeber. I branden försvann också det kaféset som mamma köpte på Stens Ica i Sollentuna i mitten av 1980-talet, liksom makens och min hammock som vi köpte när vi flyttade ihop sommaren 2000. Möbler som säkert var skruttiga i andras ögon, men älskade i våra.

Om vi nu inte får tag på gamla älskade möbler är frågan om detta bordet kan ersätta träbordet från 1975?

Askholmen träbord från IKEA 499 kr.

Askholmen hopfällbart träbord, 112*60 cm, från IKEA 499 kr.

Och kan dessa stolar ersätta Stens caféstolar?

Läckö, stapelbar caféstol i metall, IKEA 200 kr.

Läckö, stapelbar caféstol i metall, IKEA 200 kr.

Eller krävs det en sådan här skönhet?

Fermob 1900 från royaldesige.se 2000 kr.

Fermob 1900 från royaldesign.se 2070 kr.

Jag funderar, och funderar, och funderar. Men mest av allt drömmer jag om sommar och sol!

Haha, jag vet…jag tjatar hål i öronen på er bloggläsare. Men vad gör man inte för att få utlopp för sina drömmar när maken inte längre orkar lyssna 😉

Kostnaden för att bygga hus är individuellt…

…det beror helt på vilken typ av hus man bygger, vilken typ av grund man bygger, vilken tomt man har eller köper, osv. osv. Därför är alla husbyggen unika! När vi räknat samman våra kostnader har vi hamnat ungefär såhär:

Procentuell fördelning av kostnaderna för att bygga Villa Bergstoppen.

Procentuell fördelning av kostnaderna för att bygga Villa Bergstoppen: Hussats 54%, Grund 4%, El 10%, Vatten/Avlopp 3%, Övrig entreprenad 29% och Tomt 0% (eftersom vi ägde den sedan innan).

Vi slapp ju dessutom ifrån markentréprenadkostander eftersom vi gjorde jobbet själva med spade och handkraft. Vi har inte heller räknat administrativa kostnader som bygglov, inmätning, KA och dylikt…då dessa är ungefär samma för alla som bygger hus. Vi har heller inte räknat ut våra merkostnader i förlorad arbetsinkomst och alla extraresor till byggplatsen som tillkommit p.g.a. allt strul (Ca 35 resor t.o.r. var vi uppe i när jag räknade i september, sedan tillkom ytterligare cirka 15 st varav cirka 45 stycken var byggesrelaterade (där varje resa innebar 25 mil i bil + färjekostnader och cirka 6 timmars frånvaro från jobbet per person).

Procentuella kostnadsfördelningen att bygga Villa Bergstoppen inkl. byggmötetskostnaden p.g.a. byggstrul samt administrativa kostnader.

Procentuella kostnadsfördelningen att bygga Villa Bergstoppen inkl. byggmötetskostnaden p.g.a. byggstrul samt administrativa kostnader.

En sak är i alla fall säkert, och det är att det kostar att bygga hus, både i engagemang, tid och pengar. Det är viktigt att man håller i pengarna och läser sina kontrakt för många är rätt pigga på att ge en bra offert och sedan lägga på merkostnader för att tjäna in extra pengar även om det faktiskt står att sakerna ingår i kontraktet.

Dessutom slarvar man gärna med att lämna offerter på extraarbeten för att sedan summera ihop dessa på slutet. Vår entreprenör ville t.ex. ha 90 000 kr i slutet för våra tillval vad gäller kakel, tapeter och kakelsättning. En summa som var orimligt stor och som aldrig offererats oss när vi begärde det, vilket innebar att vi kunde bestrida den. (Särskilt då jag räknat ut att materialtillvalen för tapeter, kakel och klinkers borde hamna på cirka 12 000 kr och den extra arbetskostnaden för dessa tillval (i form av förberedelse för 3 golvvärmegolv, 3 kaklade fönsternischer samt sättning av en kakelbård) kunde knappast uppstiga till 78 000 kr dvs ca 135 mantimmars extrajobb). Enligt vårt entreprenadkontrakt står det dessutom att entreprenören för att kunna fakturerar merkostnader skall ha lämnat en skriftlig offert vilken skall ha godkänts av byggherren innan det aktuella arbetet påbörjades. Offerter som vi aldrig fick trots att vi bad om dem.

Solceller

På vårt hus har vi ett idealiskt tak för solceller, stort och mot sydväst…dvs sol närapå hela dagen:

Bygglovsversionen på Villa Bergstoppen. Copyright www.nyahuset.nu och Rörvikshus

Bygglovsversionen på Villa Bergstoppen. Copyright www.nyahuset.nu och Rörvikshus

Vi har dessutom ett idealiskt boende för egenproducerad solenergi genom att vi har störst elåtgång under sommarhalvåret.

Vi har dessutom erfarenhet av ett hus med solceller:

En liten stuga utan el men med solceller för att driva bl.a. kylskåp i norduppland.

En liten stuga utan el men med solceller för att driva bl.a. kylskåp i norduppland.

Men pengarna ville inte räcka till för att installera solceller på Villa Bergstoppen, men eftersom vi inte vill utesluta detta som möjlighet har vi framtidssäkrat genom att förbereda för detta el-mässigt. Så förhoppningsvis fylls detta tak med solceller inom en 10-årsperiod:

Huset sett från tomtgränsen åt söder, 12/10-16

Huset sett från tomtgränsen åt söder, 12/10-16

Helst skulle vi dessutom göra detta i projekt med någon för att installera och beräkna hur lönsamt det är att installera solceller på ett fritidshus. Men annars gör vi det helt själva när ekonomin tillåter…för maken gillar att räkna och programmera och jag gillar att vara lite miljövänlig dessutom har vi som sagt det ideala taket.

Vår, vår, vår

Det kliar i fingrarna och spritter i kroppen. Jag är leds på vinter, jag vill ha vår, sommar, värme, ljus NU! Dessutom vill jag vara på ön och bara njuta. Längtar så tills barnens skola och aktiviteter avtar så jag kan ta mitt pick och pack och sitta oftare och oftare ute på ön och jobba. Någon fördel skall jag ju ha utav att vara fri och inkomstlös 😉 Målet är att skriva en bok eller två…och det sägs att den första är nära, nära nu.

Men vet ni, det är stor skillnad på att skriva ett blogginlägg eller två, eller som i mitt fall ett bokmanus på 380 sidor. Skall bli så häftigt skönt när boken är lämnad i tryck och jag kan gå vidare till nästa projekt. Vi får se om den påtvingade krisen med branden, detta bygge, utmattningssyndromet och förlusten av fast anställning fått mig att våga ta steget ut att bli min egen chef och lyckas med detta. Det svåra är inte att arbeta själv, det svåra är att få inkomster av att arbeta själv. Man måste kunna sälja in sig själv och sina idéer och det är inte ”blyga jags” starka sida. I nuläget lever jag ju på min älskade make, men förhoppningsvis kan det börja trilla in lite pengar efter sommaren, men det förutsätter att den där boken går i tryck som ett arbetsprov.

Fram tills dess vill jag läka min själ, avsluta min första bok och njuta av våren och sommaren. Njuta av att lägga upp dagarna precis som jag vill och därmed arbeta när kroppen och själen bäst orkar och däremellan pausa och ladda batterierna. Njuta av att bara vara och få finnas till. Njuta av våra underbara barn. Njuta av våra busiga små vovvar. Njuta av naturen. Njuta av att vi faktiskt återigen har ett hus på vår älskade ö. Njuta!

 

Drömmen om ett växthus

Ända sedan maken och jag flyttade till vårt första hus har jag drömt om ett växthus. Drömmarna har varierat från år till år.

Vissa år har önskemålet varit ett litet nätt:

Andra år ett som byggs mot fasaden:

Ett tredje år har jag drömt om ett stort lyxigt:

Men aldrig under dessa snart 20 år som husägare har det blivit läge att förverkliga drömmen…då det helt enkelt varit ett för dyrt och för stort projekt. Det brukar landa på att om jag vill ha ett växthus får jag bygga ett själv. Men nu kanske jag hittat något som är ekonomiskt genomförbart:

Var och klämde och kände på det och det är hållbart med aluminumprofiler och glas. Dessutom slipper man bygglov och att göra en grund till växthuset. Helt min smak! Faktiskt riktigt häftigt för småskalig odling. Jag kan riktigt se mina tomater växa där.

Master bedroom

Det skall ju vara lite amerikanskt numera med stort sovrum till husbonden och husmodern, gärna med engen toalett och walk-in-closet. Lyx, lyx och lyx alltså.

När man bygger ett hus på 88 kvm för 5 personer får dessa grejer stryka på foten. Kvadratmetrarna måste helt enkelt nyttjas till annat! Vårt sovrum är därför ganska exakt 10 kvm stort…så det går precis in en 180cm säng utan att kännas trångt…mer lyx än så kunde vi inte unna oss.

Vår modifierade IKEA Fjell sänggavel

Master beedroom

Vi har dock en stor garderob och det är superskönt!

Den enda lyx vi unnade oss var en altandörr istället för ett fönster. För tänk er lyxen att öppna dörren så att hundarna kan gå ut på morgonen, utan att ens behöva lämna sängen. En lyx som känns extra underbar när man som vi bor i lägenhet på tredje våningen på fastlandet. Vad vi också unnade oss var att bygga altanen utanför vår altandörr lite extra mysig. Genom att göra övergången från stora altanen till vår altan smal så ville vi skapa känslan av privat:

Uppregling av altan utanför vårt sovrum. Här skall maken och jag ha ett "hemligt" krypin med middagssol.

Uppregling av altan utanför vårt sovrum. Här skall maken och jag ha ett ”hemligt” krypin med middagssol.

Foto på räcket taget från marken. Vi skall ha en regel längst nere så hundarna inte kan trycka ut nätet. Lägg förresten märke till den lilla vovven uppe på altanen :)

Foto på räcket taget från marken. Vi skall ha en regel längst nere så hundarna inte kan trycka ut nätet. Lägg förresten märke till den lilla vovven uppe på altanen :)

Även denna altan är byggd med kärlek av våra husräddare som en kompensation från Allrum Home för detta husbygge. För att dölja plintarna lite mer valde vi att göra ett vedförråd under vår altan:

Nya vedförrådet under altanen.

Nya vedförrådet under altanen.

Lådan är den trälåda som fönsterglasen till vikdörrspartiet kom i. Här skall vi sedan sätta upp dörrar i form av glespanel så att veden blir skyddad, men inte instängd för väder och vind. Mot altangolvet har vi häftat delar av den kasserade gummiduken som legat på terassgolvet, på så sätt rinner inte regnvattnet ner på veden genom altanens springor.

Trappan ner från denna altanen är samlar och inte lika sittvänlig. Detta då vi valde att göra den kortare så att det skulle kännas som att det finns luft mellan trappan/altanen och lillstugan.

Foto på räcket taget från vårt sovrum.

Notera närheten till lillstugan.

Skall bli häftigt att se hur naturen återhämtar sig när våren sopar igen spåren efter det partytält vi haft stående framför lillstuga i två år. Då kommer ytan mellan altanen och lillstugan att bli vår enda gräsplätt på hela tomten, dvs ca 20 kvm.

Till våren kommer vi också bygga en spalje där det är tänkt att en vinranka skall klättra för att på så sätt minska insynen i sovrummet från vägen.