Första besöket på tomten efter branden

Den 7/11 orkar jag och maken till sist sätta oss i bilen och köra de 12 milen till den tomt där vi tidigare haft ett älskat hus. Det är med blandade känslor vi stiger upp och kör. Det är med ändå mer blandade känslor vi åker ombord på färjan. Att i november månad åka ut på en vardag mellan två färjor är något helt nytt för oss:
Ju närmre tomten och det som tidigare varit huset ju mer ont i magen gör det. Vi parkerar på vår parkeringsplats och slås av att tomten är så ljus och tom när huset inte står där:
Väl uppe för backen möts vi av ett bombnedslag:
Det är ofattbart att det för bara några veckor sedan såg ut ungefär såhär:
Vi börjar leta bland husspillrorna för att se om vi kan hitta något som överlevt branden:
Spisen gjorde det i alla fall inte!!!!!!
Den trebenta grytan gjorde det däremot, även om den behöver en rejäl renovering.
Av vår älskade altan är inte mycket kvar. Det är svårt att förstå att den bara några veckor tidigare såg ut såhär:
I askan hittade vi en och annan grej som nästan överlevt:
Ljustaken som var arvegods och som jag alltid blivit uppfostrad till att vara rädd om.
Sonens kläder
De Emil-lakan som jag hade som barn.
Några böcker.
Mitt herbarium som jag gjorde som specialarbete när jag gick sista året på gymnasiet.
Vykort som min syster skickat.
Vi konstaterar också att den vackra berghällen har spruckit av hettan
Behöver jag säga att besöket var nedslående? Vi samlade ihop saker som gick att spara, och efter 37 års semestrar och ledigheter finns nu mindre än en kartong (30*30 cm) kvar. Det tog 37 år att bygga upp, och 15 minuter att rasera (för huset blev övertänt på 15 minuter).

Nya huset

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *