Kanske…

…kommer det något gott ur det här? Har i alla fall rensat luften rejält med vår Rörvikshussäljare/generalentreprenör och vi hoppas nu att denna kniviga sits kommer lösa sig på bästa sätt. Jag tror egentligen att vi skulle kunna vara riktigt goda vänner om vi inte hade mötts i denna helt absurda situationen att ofrivilligt slungas in i ett husprojekt med alla dess kringelikrokar som blir allt för känslomässiga och smärtsamma för maken och mig. Faktum kvarstår dock att vi är superledsna för det som skett men att det tyvärr inte går att göra något åt det.

Vad vi nu önskar är att schemat skall anpassas så att vi kan vara med på själva husresningen eftersom det betyder inte bara lite utan precis hur mycket som helst för oss. Så vi hoppas på positiva sådana besked på måndag…då vi också kommer ta emot vårar hus. Och så håller vi tummarna för att huset får plats på vår parkering eller i alla fall att snickarna och den som sköter kranen på lastbilen är fantastiskt duktiga på att packa huselement tätt, tätt, tätt för det lär behövas.

halla-tummarna_73625906.jpg

 

Och som en förklaring till alla som undrar över varför man är så knepig humörsmässigt efter exempelvis en brand kan jag viska posttraumatisk stress. Skrev lite om känslorna kring huset och varför förlusten blev så traumatisk. Posttraumatisk stress drabbar inte alla som drabbats av en traumatisk händelse men det är heller inte ovanligt. Här är några av symptomen:

Känslorna
 Oro, nervositet, rädsla, ångest
 Känsla av att något hemskt kommer att hända
 Spänd, irriterad, ur balans, arg
 Deprimerad, nedstämdhet, gråtmild
 Känslor av att vara avskiljd eller isolerad, overklighetskänsla
 Känslor av ånger, skam eller bitterhet

Tankarna
 Konstant oro, grubblerier
 Koncentrationssvårigheter
 Flashbacks (återkommande mentala bilder av traumat)
 Tankar som rusar eller irrar runt i huvudet
 Tron att liknande trauma kommer att hända igen
 Lättskrämd, rastlös
 Sömnsvårigheter, mardrömmar

Kroppen
 Hjärtklappning
 Tryck över bröstet
 Spända muskler
 Trötthet, energilöshet
 Yrsel, omtöcknad
 Allmän värk
 Lättskrämd, rastlös

Beteendet
 Undviker allt som påminner om traumat
 Svårt att slappna av eller vara stilla, rastlöshet
 Undviker att vara ensam
 Ökat bruk av alkohol eller droger
 Irritabilitet och humörsvängningar
 Lättskrämdhet, överdriven vaksamhet

I mitt fall så stämmer så gott som alla punkter in. De enda som inte riktigt stämmer är kroppens fysiska reaktioner. De symptomen hade jag endast de första månaderna, samt om något likt det som hänt här i veckan inträffar…

Bruket av alkohol har vi också tagit tag i, men ja…det gick åt mycket vin de första månaderna efter branden. Och än idag skulle jag vilja döva känslorna med vin eller liknande…men nej…mina barn förtjänar inte en mamma som dricker för mycket! (Dock vill jag poängtera att mina barn aldrig i hela sitt liv sett mig full, men det är ändå stor skillnad på att dricka 2-3 glas vin flera gånger i veckan (som jag drack just efter branden) mot dagens 1/2 glas vin i veckan.)

Undviker inte heller allt som påminner om traumat, men det är smärtsamt varje gång jag får en påminnelse.

Det värsta är den konstanta oron för att något liknande skall hända igen, i vårt fall att vårt nya hus inte skall bli bra. Det gör att vi hela tiden grubblar och oroar oss. Vi är helt enkelt livrädda för att något skall gå fel med nya huset och att det inte skall bli lika bra som det gamla. Och den rädslan får oss att överreagera.

Det är också en av anledningarna till att vi lär få ”världens dyraste” räkning på elen i huset i slutändan. Vi är livrädda att blixten skall skada något elektriskt igen så det är nog tur att vi känner elektrikern och att han är väl införstådd i våra rädslor för vi kommer inte bara ha den ena elsäkerheten utan dubbla hängslen och skärp om man så säger. Vi vill helt enkelt inte riskera någonting denna gången!

Nya huset

7 Comments

  1. Jag hoppas oxå att detta löser sig på bästa sätt för er så ni kan börja resan i ert nya hus med fina minnen!
    Vet precis hur du mår ( även om det var något annat som utlöste det för min del) och för min del så stämmer även det fysiska. Stor kram till ER!

    • Tänker så ofta på dig när jag känner så här. Kram tillbaka – ni behöver också många och stora kramar!

  2. Förstår att det måste vara dramatiskt att se sitt hem, historia o trygghet brinna ner o försvinna. Känner till aldrigheten alltför väl fast för mig rör det sig om förlust av en av de mina. Brukar tänka när allt känns olustigt o oron tar över, att jag först o främst lever o vidare att jag inte kan kontrollera världen.

    Att bygga hus är en nervpers o jag förstår att för er blir det nog extra oroligt o nervöst. Tänk på att det byggs hus hela dagarna o de har enorm yrkeskompetens o erfarenhet.

    Det kommer gå hur bra som helst för er tror jag!

    • Ja, det är ju vanligare och förståeligare att en plötslig förlust av en närstående människa utlöser ett trauma.
      Vi lever precis som du säger vidare och vi försöker hantera detta. Tyvärr finns det vissa saker som tiggar igång enorma känslomässiga reaktioner som är okontrollerbara för oss. Det är det som blir lite knepigt. Slapp vi utsättas för risken att få dessa reaktioner igångtriggade skulle allt vara sååååååååå mycket lättare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *