Idag för ett år sedan…

…slogs vårt liv i spillror. Den plats där jag i hela mitt liv hämtat styrka ifrån. Den plats som min man och våra barn kommit att älska. Den plats som vi såg som den mest trygga och mest säkra i vårt liv bara försvann. Dagen efter branden skrev jag såhär:

Den 22 oktober var en sådan där dag när allt går fel.
Stress på jobbet
Barn som befinner spig på fel ställe vid fel tillfälle
Massor att göra och tiden som bara försvinner.
Redan innan det hemska telefonsamtalet sa jag att detta var en alldels förskräcklig dag, men den blev inte bättre!
 
På kvällen, när jag äntligen skulle pusta ut, ringer telefonen. Det är räddningstjänsten och de börjar med att fråga om jag sitter ner. Så det var bara att sitta ner. De kommande minutrarna är de hitills hemskaste minuter jag uppplevt i mitt liv. Under tiden som han berätttar vad som hänt upplever jag tankar som;
– Han skämtar, detta är dolda kameran
– Det här rör inte mig, de måste fått tag på fel person
– Det är en dröm, en overklig och hemsk mardröm
Eftersom jag inte tror ett ord av det han säger startar jag datorn och googlar paralellt. Jag möts av följande:
 
och det här:
 
Man berättar att huset var övertänt när deltidsbrandkåren kom dit och att det därför inte hade funnits något att göra mer än att försöka rädda omkringliggande byggnader.
När vi lagt på inser jag att jag måste berätta för mamma (eftersom vi äger huset tillsammans), men jag tvivlar fortfarande på att det verkligen är vårt hus. Jag bestämmer mig för att ringa en av de åretruntboende på ön som jag känner ganska väl. En halvtimme senare kommer ett samtal från honom; Jo, det är vårt hus som brunnit, och nej det finns inget kvar. Då ringer jag mamma.
Foto över branden tagit av för mig okänd fotograf

Foto över branden tagit av för mig okänd fotograf

Det har hänt mycket sedan dess, och det vet ju ni som följt bloggen. Men konstigast av allt är nog att jag trots allt som hänt detta år ändå inte till 100 % tagit in vad som hänt. Jag kan fortfarande inte riktigt förstå att allt bara försvann.

Dagen efter branden, 23/10-14, Foto KJ

Dagen efter branden, 23/10-14, Foto KJ

Mamma kände att hon var för gammal för att bygga hus en gång till och det är nu jag som ensam (tillsammans med min familj) driver detta projektet. Vårt mål och vår förhoppning är att vi än en gång tillsammans med Rörvikshus arkitekt lyckas skapa drömhuset där vi kommer trivas i många, många år och generationer framöver.

Vi är nu på väg, vi bygger vårt drömhus! Det har inte alltid varit friktionsfritt men vi är på väg! Däremot har det betytt hur mycket som helst för oss att kunna få se stora delar av bygget ”so far” innan årsdagen:

3 september 2015

3 september 2015

11 september 2015

11 september 2015

16 sept 2105, copyright Myrén Marin & www.nyahuset.nu

16 sept 2105, copyright Myrén Marin & www.nyahuset.nu

27 september 2015

27 september 2015

Husleverans 12/10-15

Husleverans 12/10-15

Matplatsen. Husleverans 12/10-15

Matplatsen. Husleverans 12/10-15

17 oktober 2015

17 oktober 2015

Första väggelementet och tjejernas fönster. Stomresning 20/10-15

Första väggelementet och tjejernas fönster. Stomresning 20/10-15

Två väggelemet på plats! Stomresning 20/10-15

Två väggelemet på plats! Stomresning 20/10-15

Matplats och vardagsrum. Stomresning 20/10-15

Matplats och vardagsrum. Stomresning 20/10-15

Köksdörren kommer på plats. Stomresning 20/10-15

Köksdörren kommer på plats. Stomresning 20/10-15

Kranbilen som gjorde alla lyft. Stomresning 20/10-15

Kranbilen som gjorde alla lyft. Stomresning 20/10-15

Vi hoppas nu kunna lämna det tråkiga bakom oss och istället få fortsätta följa bygget och kunna glädjas åt många framsteg på väg mot vårt drömhus!

Villa Bergstoppen, Copyright www.nyahuset.nu

Villa Bergstoppen, Copyright www.nyahuset.nu

Nya huset

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *