Byggandets samhällsekonomiska värde och byggherrens roll

Hur många av er som bygger har på det tekniska samrådet fått frågan om ni är medvetna om att ni som byggherrar är juridiskt ansvariga för huset som byggs? Tror de flesta får frågan, men hur många vet vad det verkligen innebär?

Nu var det länge sedan jag forskade på detta och jag orkar inte leta upp de referenser och källor jag använde i detta arbete lika väl som de texter jag själv skrev då. Utan jag tar istället ur minnet. Därför kommer inte år och liknande vara exakta för det var trots allt ett tag sedan jag jobbade med detta. (typ i går om du frågar mig…typ länge sedan om du frågar kalendern)

Vi börjar långt tillbaka i tiden. Som ägare till en tomt är du ansvarig för det som finns på tomten. Det innebär att du är juridiskt ansvarig för byggnader men också om något nytt skall byggas. Det enda som krävs för att bli byggherre på din tomt är alltså att du äger tomten.

Att äga en tomt är inte det samma som att man är kompetent nog att bygga ett hus. Därför använde man sig förr ofta av något som var en byggmästare (en generalentreprenör helt enkelt). Denna skall stå för kompetensen, men redan på 1910-talet insåg staten att byggmästaren kunde lura skiten ur en inkompetent byggherre. Eller ändå värre att en byggherren utan egen byggteknisk kunskap själv började bygga ett hus. Resultaten av båda fallen var en ojämn kvalitet på husen som byggdes. En del hus blev jättegedigna eftersom byggherren eller byggmästaren valde för grova reglar osv. Andra byggen blev rena smäcket eftersom de helt enkelt byggdes allt för klent. Detta oroade alltså staten….

…varför oroade det staten? En viktig komponent i ett lands ekonomi är dess befolkning och alla byggnader som finns i landet. Som ni såg i adventskalendern den 15/12 var fattigdom och bostadssituationen ett problem under 1910-talet. Det fanns för få bostäder och de som fanns eller byggdes var undermåliga och folk var väldigt fattiga. Ur detta sprang idén om egnahemsrörelsen. Fattigt folk skulle  komma att få chansen att köpa en tomt strax utanför städerna (i ännu ej stadsplanelagda områden) till ett rabatterat pris och med mycket fördelaktiga lån under förutsättningen att de köpte och byggde ett hus ur någon av de ur den nybildade ”Statens Byggnadsbyrås” framtagna typritningssamlingar. Detta med typritningar, rabatterat pris och fördelaktiga lån innebar att nästan 50% av de hus som byggdes under perioden 1920-1925 finansierades av Statens Byggnadsbyrå. Dessa typritningssamlingar är våra första byggnormer och grunden till den byggnadsstandard vi har ännu idag. Här fanns information ända in till minsta spik hur husen skulle byggas. Vem som helst skulle alltså kunna bygga ett hus av god kvalitet. Egnahemsrörelsen genom Statens Byggnadsbyrå var alltså statens sätt att hjälpa fattiga att få en bättre bostadssituation. På så sätt kom människorna att må bättre och bli friskare (läs produktivare för staten) samt landets värde öka genom ett bättre bostadsbestånd.

Och husen blev bra – riktigt bra! Än idag står många egnahemsområden runt om våra städer. Många idag mycket exklusiva. Visste du t.ex. att Djursholm och Enskede är sådana områden.