I den bästa av världar…

…är byggherrerollen lätt idag. Som byggherre har du kanske köpt ett nyckelfärdigt hus (dvs du har en generalentreprenör/byggmästare som ansvarar för att bygget flyter på. Du har en KA som vägleder dig och genomför kontrollerna så som sig bör.) Huset som byggs får en hög kvalitet och alla är glada och nöjda. Som byggherre sitter du och ser på och vet att huset kommer bli bra.

Men om något går fel eller strular det är då du som byggherre måste gå in och försöka styra upp projektet, för det är du som juridiskt sett är ansvarig inför staten att det hus som byggs är av så god kvalitet som möjlig. Du måste då vara pain-in-the-as på både KA och din/dina entreprenörer för att få bygget på rätt köl igen.

Du kan aldrig köpa dig fri från detta ansvar och du kan aldrig delegera bort detta. Som ägare till en tomt vid ett småhusbygge är det du som privatperson som äger tomten som är och förblir byggherre och allt ansvar vilar på dig!

Helt enkelt när allt fungerar är det lätt att vara byggherre, när det inte fungerar kan det bli ett tungt lass att dra. Därför har jag varit livrädd för detta. (Man skall inte forska om byggherreskap, byggnormer och byggkvalitet och sedan bygga hus 😉 ) Jag har tidigare valt bort att bygga hus. För jag vill inte ha detta ansvar! Nu slängdes vi iom branden in i detta ansvar och från början var alltså jag och min mamma byggherrar. Min mamma som är sjuk och 80 år gammal kände sig långt ifrån redo för den uppgiften och därför fick jag hennes andel som en gåva av mitt förtida arv. Det innerbär att jag till 100% är tomtägare och därmed till 100% byggherre.

Många vill dra in min make i byggherreskapet, och logiskt borde vara att vi som gifta tog in tomten/huset i vårt gemensamma ägande och att han därmed ägde fastigheten tillsammans med mig. Men vi har av olika juridiska själ valt att låta fastigheten stå kvar på mig (båda två varianterna har sina fördelar och nackdelar). Däremot kan jag delegera arbetsuppgifter till maken och det gör jag gärna. För det är hans och mitt gemensamma projekt att återuppbygga vår dröm. Vi är lika engagerade och ägandet (byggherreskapet) är bara en formsak som egentligen kan ses som att ”den som har störst intresse i att förvalta mina föräldrars arv tills våra barn kan ta över är den som är byggherre”. Vi har följaktligen tillsammans köpt hussatsen men förlagt byggherreskapet på ett annat vis, detta är solklart juridiskt (om än inte idealt på alla plan och troligtvis ganska ovanligt). Men nog snackat om min och makens roll.

Sammanfattningen av detta inlägg och de tre tidigare inläggen är att staten låter byggherreskapet ligga kvar (precis som på 1910-talet) på ägaren eftersom ägaren är den största garanten i att ett husbygge blir så bra som möjligt kvalitetsmässigt genom byggherrens egenintresse. Detta till trots att byggherren sällan besitter byggnadsteknisk kompetens. Därför har man under 100 års tid försökt på olika sätt stärka byggherrens roll och minska den betungande delen av krav på byggnadsteknisk kompetens för byggherren. Men faktum kvarstår att byggherren är alltid ytterst ansvarig för bygget. Därför får ni frågan om detta på det tekniska samrådet!

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *