Länge sedan…

…och det beror mest på att det typ inte händer något med bygget. Det har nämligen stått stilla sedan den 21/12 då vi stoppade det. Sedan dess är huset besiktigat och underkänt på 18 punkter (några små och några väldigt stora). Vi väntar nu på åtgärdsplan. Vi återkommer om och när bygget är igång och på banan igen!

150524-8.jpg

I nuläget räknar vi kallt med en sommar till i 10 kvm…uppskattas dock inte av vår äldsta dotter som är nästan 15 år. Bästa kompisen med familj har dock meddelat att lunch och middag är fixat under sommaren och papptallrikarna är redan inhandlade.

ahjarta.gif

 

Nya huset

12 Comments

  1. Tack för alla goa kommentarer jag fått! Många av er beklagar att bygget står stilla och att allt drar ut på tiden. Tyvärr kan jag svara att det är skönt så länge bygget står stilla – för då görs inga mer fel. Tyvärr kan jag svara att det är skönt att det drar ut på tiden med åtgärdsplan – för då betyder det att ingen förhastad åtgärdsplan tas fram.

    Vi är ledsna över allt som hänt. Vi hade så gärna upplevt ett normalt bygge där huselementen sätts samman korrekt och där allt flyter på. Det var oss visst inte förunnat. Men hur skall ni andra kunna skratta er lyckliga, för era byggen, om ni inte vet att andra byggen inte flyter på lika smidigt som ert!?

    Jag är en människa som gillar liv och rörelse kring mig. Men av läkare är jag nu ordinerad sömn och vila. En så stressfri tillvaro som möjligt är visst vad jag skall sträva efter. Jag skall dessutom lära mig säga nej. Har insett att jag måste vara dålig på det både i arbetslivet och privat…för mina nej verkar gå bra att köra över. Eller i alla fall avfärda.

    Jag får träna på det helt enkelt. Vad tror ni…bättre artikulering? n e j , Högre volym? NEJ, Högre volym och bättre artikulering? N E J! Bättre argument? Verkar inte fungera det heller. Nä, jag får kanske helt enkelt erkänna att mina ord och känslor och tankar sällan tas på allvar. Jag är en person man kliver på och gör illa – kanske inte med mening, men man gör det ändå.

    Ibland behöver man helt enkelt stanna upp och analysera sig själv. Snart 42 år gammal och jag har kanske p.g.a. jobb, familj och livet i allmänhet tvingats in i en livskris där jag måste lära mig att bli respekterad. Jag behöver också respektera mig själv genom att ändå tydligare för mig själv och andra tala om var gränsen går. Jag har hittills med glädje tagit mig ann livet, försökt se allt från den ljusa sida, försökt se det goda i alla människor. Intalat mig att allt har en mening och att allt brukar bli bra. Intalat mig att om jag bara försöker lite till så blir allt så mycket bättre. Kanske är det en naiv livsinställning och kanske måste jag sluta att ha denna för att överleva själv.

    De senaste året har glädjen tagits ifrån mig och det är just det många av dem som stått mig nära länge konstaterar…att jag förändrats. Att jag blivit olik mig själv. Att jag istället för att sprida energi och stå upp för andra nu knappt orkar med mig själv. Läkarna kallar det utmattningsdepression orsakad av yttre psykisk stress.

    Jag måste lära om för att läka. På mitt jobb längtar de efter, och förbereder min återkomst. Nya mindre stressande arbetsuppgifter och en arbetskamrat att dela bördan med. Kan ni fatta – mitt jobb skall bli två. Tänk att jag behövde bli sjukskriven för att de skulle förstå!? På den privata sidan har jag bara en enda önskan och det är att få slippa detta husprojekt, och istället någon gång något år få flytta in i ett fint hus, och att det inte är jag ensam tillsammans med maken som skall behöva baxa hela projektet dit…

  2. Vad roligt att få en liten uppdatering från er, det var ju så längesedan sist! Men mindre kul att bygget står still.. Måste vara så fruktansvärt frustrerande att se det stå så där utan att något händer.. håller tummarna för att ni snart får besked och att byggandet kan fortsätta!! Håller tummarna för er!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *