Berättelsen om gamla husets tapeter

När gamla huset byggdes så räckte inte pengarna till ett helt färdigt hus och därför valde mamma och pappa att tapetsera själva. Och det tog ju några år innan det blev dags. 1977 byggdes huset och ca 1980-tapetserades det. Den sommaren hyrde en familj ett hus ute på ön i grannkvarteret och mamma och kvinnan i den familjen fann varandra. Jag själv minns inte så mycket mer än att det var mysigt att sitta i solen och fika på deras altan. Men i alla fall så visade det sig att de ägde en firma som tillverkade tapeter; Oppenheimer & CO.

Mina föräldrar som vid det laget var rätt leds på att göra val till huset lämnade tapetvalen helt i händerna på dem. Det var alltså de som valde ut några få tapeter till vårt hus för att de skulle harmoniera med huset och naturen runt om kring. De enda tapeter vi valde själva var mina sovrumstapeter och de valde jag istället för de Dunderklumpentapeter som de hade valt till mig och som gav mig mardrömmar.

Tapeterna blev följande:

I hall, matplats, kök och vardagsrum:

Detta för att det gula och ljust bruna fint skulle harmoniera med furun i huset:

dscf0581.jpg

I de två små sovrummen valde jag följande tapet:

Aningen mörk foto men det visar ändå hur tapeterna såg ut i de två små sovrummen i gamla huset.

Aningen mörk foto men det visar ändå hur tapeterna såg ut i de två små sovrummen i gamla huset.

Och i stora sovrummet fanns den tapet som jag faktiskt saknar allra mest:

Tapeten i stora sovrummet som var så fantasieggande lik en labyrint i vilka fjärilar flög

Tapeten i stora sovrummet som var så fantasieggande lik en labyrint i vilka fjärilar flög

Och det lustigaste av allt var att trots att huset nästan helt saknade gardiner så var tapeterna efter ca 34 år inte det minsta solblekta. Hur kan det ens vara möjligt?

Så när jag lite chockat frågade min mamma (i samband med branden) hur det kom sig att hon aldrig berättat att huset hade nästan hur mycket Morristapeter som helst svarade mamma:

– Det visste inte jag!

– Va, visste du inte, svarade jag. – Hur kan du inte ha vetat?

– Jamen, det var ju inte vi som valde

– Va?

Och så kröp historien fram. Och ja, mamma medgav att tapeterna var dyra. Men de hade tyckt att det blev så bra att de inte såg någon anledning till att snåla. Och bra blev det ju…för när huset brann 2014 hade vi fortfarande originaltapeterna kvar i alla rum.

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *