Men vi var ju bara och åt lunch!

Vårt hus håller nu på att återställas och till det har vi just nu fyra snickare (som i vår värld går under benämningen ”husräddarna”) som är otroligt samspelta och effektiva.

I går t.ex. jobbade jag och maken med avloppet under förmiddagen och då höll de på med takbjälkarna. Sedan gick vi på lunch och när vi gick på vägen tillbaka till tomten trodde både maken och jag att vi såg syner för helt plötsligt hade vi ett tak:

Hus med råspont på halva taket 6/5-16

Hus med råspont på halva taket 6/5-16

Och ett par timmar senare låg pappen på den takhalvan…

Takpappen på halva huset pålags 6/5-16

Takpappen på halva huset pålags 6/5-16

Det här är ju precis så som ett husbygge skall gå till. Men vi är ovana, otroligt ovana. Vi försöker uttrycka vår tacksamhet men vi får bara till svar: -Ingen orsak

Vadå ingen orsak!? Vi är ju precis hur tacksamma som helst över att ha våra husräddarna. Och vi njuter av att se dem arbeta (när vi själva ibland tar paus i vår avloppsgrävning ) för det är något av en njutning att se duktiga människor utöva sin profession. Det sprider en sådan harmoni!

Nya huset

3 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *