Ode till en skrivare

Ibland kommer maken på saker han tycker jag borde skriva om. Och en dag härom veckan satt vi och pratade om vår skrivare. Många skrivare har nämligen passerat genom vårt liv, men en enda har bestått. Och det låter konstigt men jag vet faktiskt inte ens när den gjorde entré i mitt liv. I makens liv gjorde den entré typ första gången maken kom hem till mig. Men för att börja historian. Såhär ser vår skrivare ut:

IMG_4171

Om ni tittar riktigt noggrant så ser ni att den är märkt med ”Ericsson” och ”TN-LAN” och det var faktiskt där i Ericssons kontorsbyggnad TN i södra Stockholm som denna skrivare först stod som nätverksskrivare. När den hamnade där och hur länge den var nätverksskrivare vet jag inte, men ett antal år är det nog läge att tro. Och om man räknar baklänges skulle jag tro att vi faktiskt befinner oss på årtalet 1988 eller något sådant.

Men som ni vet blir skrivare uttjänta och då fick min pappa ha den på sitt hemmakontor. För det var så det fungerade på den tiden, de som ansågs behöva arbeta hemifrån fick låna hem ”kasserad” utrustning. Och där fanns den i några år tills den ansågs helt förbrukad. Då skulle den slängas, men istället för att slänga den fick jag den. Minns att den stod i min garderob och här skrevs ut både gymnasieläxor och specialarbete.

1994 flyttade jag till Uppsala och gissa vad som följde med…jo skrivaren såklart! Även i min första lägenhet fick skrivaren bo i garderoben…och även i den andra lägenheten…och i första huset…men i andra huset (ni vet det där stora röda huset som jag nämner ibland) fick skrivaren stå på ett kontor. Och det var då den fick sin största smäll. En natt vaknade maken och jag av ett brak. Vi undrade såklart vad det var och gick ner på nedervåningen och in på vårt kontor. Och då visade det sig att våra bokhyllor hade rasat och där, under alla böcker och pärmar stod en mosad skrivare.

Sorg och panik utbröt. För hur skulle vi kunna klara oss utan vår skrivare? Maken ringde HP försöka få tag på reservdelar. Men fick bara till svar att – Nej, vi säljer inga reservdelar för om alla skrivare HP gjorde vore lika bra som den modellen så skulle HP gått i konkurs för länge sedan.

Jaha, inga reservdelar…men ett indirekt besked om att gör er aldrig av med den skrivaren för den är kvalitetsmässigt det bästa HP någonsin gjort.

Jakten gick vidare, vi sökte begagnade skrivare (och fick tag på en snarlik i nyskick, som kom att ställas i gamla huset på ön och har därmed brunnit upp numera) men ingen identisk med vår. Till sist hittade maken ett nytt moderkort och en ny fläkt till skrivaren på Ebay, och ett paket kom några veckor senare från USA.

Så blev skrivaren lagad, så när som att plasten är trasig på ett ställe…och den snurrar än idag. Vågar inte kolla på räkneverket hur många sidor den skrivit…men ett antal miljoner tror jag det är. Och vet ni, om jag räknar efter så tror jag den är nästan 30 år gammal. Det måste vara galet gammalt för en skrivare, eller vad tror ni? Ja, och vet ni…jag tror jag måste leta fram en begagnad likadan att ställa in i nya huset.

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *