I skolan lär man sig att det finns typ tre jordbruksområden, skåneslätten, västgötaslätten och upplandsslätten. Har man rest runt en del så vet man att dessa områden är ganska platta, ganska öppna…och att det odlas en hel del där. Av de tre slätterna är upplandsslätten den minst kända och det beror på att när man åker från Uppsala i olika riktningar kommer man oftast till skog rätt snart, men vet man hur man kör så är det mil, efter mil med åkrar. Just i ett sådant område bodde vi förut, mitt bland åkrarna i en välmående väldigt lantlig byggd där bebyggelsen var traditionell, samhällstrukturen var traditionell.
Idag när jag skulle ta Silas till veterinären för 12-veckorsvaccination valde jag att åka till vår veterinär som vi hade när vi bodde på landet. Jag valde också att åka de gamla vanliga vägarna dit genom det fantastiska åkerlandskapet och de många små byarna (med ett tiotal hus i varje). Jag njöt av att köra på de gamla vägarna och genom favoritkurvorna, att få släppa bilen fri och bara gasa på genom kurvorna. Jag vinkade till bilarna jag mötte, för trots att det var fyra år sedan vi flyttade därifrån, kunde jag konstatera att jag kände alla människor i alla bilar jag mötte.
Jag njöt av att minnas det bra och det dåliga med att bo i byn. Vi hade det på många sätt fantastiskt bra, men det blev helt enkelt för tungt att bilpendla varje dag och att reparera ett stort hus och en stor lada (ja, fast för att vara på den Uppländska landsbygden var den ganska liten) och samtidigt ha ett fritidshus.
Men nog är det konstigt hur hjärtat liksom spritter till när man tar den sista kurvan och ser den välbekanta vyn som under så lång tid betydde hemma:
Här i kyrkbyn bland alla träden bodde vi i 9 år. (Obs! jag stannade bilen när jag tog fotot (allt annat är farligt) men jag klev inte ur eftersom vägen är smal och bilarna kör rätt fort här. Därför är fotot taget från förarsätet.)
Har alltid älskat hur höstfärgerna harmonierar med det faluröda kyrktornet. (I den kyrkan har jag och maken gift oss i och de två yngsta barnen är döpta här). Vackert är bara förnamnet!
One Comment