…hur vi stått ut. Att vi inte enbart bröt med vår entreprenör. Att vi inte bjudit in både tv och tidningar att göra reportage om detta bygge. Vill ni veta varför…för att vi inte är sådana. Vi vill lösa problem, i grund och botten är både maken och jag problemlösare. Hade vi inte varit så arga och ledsna när vi insåg att bygget blivit galet fel så hade det faktiskt enbart varit spännande att lösa problemet. Därför har vi haft en Dr. Jekyll och Mr. Hyde i oss under hela bygget. En del av oss har bråkat, skällt osv. Den andra delen av oss har tyckt att det är jäkligt spännande att ställa ett sådant här felbygge till rätta. Att kunna visa både för oss själva och för omvärlden att om man bara är tillräckligt stark, tillräckligt påläst och tillräckligt envis så behöver man inte stå ut med ett felbyggt hus. (Att man som byggherre helt enkelt inte bara måste ge upp och acceptera)
Lika väl har vi velat ge både Allrum Home och Rörvikshus chansen att rädda detta bygge. Därför har vi aldrig låtit våra känslor överväga och brutit entreprenaden (fast jag lovar att det varit nära några gånger…vi har t.ex. ett färdigt brev från vår jurist daterat 21/12-15 som är redo att bara skicka…ifall det skulle behövts).
Det innebär att vi lika ofta som vi skällt på än den ena, än den andra, så har vi skrattat åt dråpligheten med detta bygge. Jag lovar att om någon någonsin skulle vilja göra en bok med mailkonversationen mellan oss Allrum Homes vd och Rörvikshus så blir den flera tusen sidor tjock. Och om någon någonsin undrar hur många och långa promenader en liten hund kan få medan matte och husse pratar hus så är det bara att kolla med våra telefoners stegräknare.
Vi har skrattat, skällt, gråtit och förbannat med varandra, men även med Allrum Homes vd och Rörvikshus anställda. Konstaterat hur misstagen, felen och förseningarna aldrig verkar vilja ta slut. För det är viktigt att mitt i allt kunna skratta åt det dråpliga. Eller som min bästa kompis svärfar sa häromdagen; K, jag gillar glimten i dina ögon när du pratar om husbygget. De flesta skulle bli knäckta, men dina ögon glittrar och visar beslutsamhet.
Så, ja, detta har varit och är en jäkla resa att bygga detta hus, men både maken och jag känner att vi kommer gå stärkta ur detta, framförallt som personer. Det finns bara en väg och den är framåt…och det innebär att vi i slutändan skall få ett fantastiskt hus. Även om det kostat på, för det är inte för inte som jag blev utbränd. Våra barn har påverkats av att maken och jag tvingats lägga tusentals och åter tusentals timmar i detta projekt.
Men vet ni, jag tror att jag vågar påstå att vi är de husbyggare 2016 som känner sitt hus bäst av alla. Vi vet vilka av Oscar Ädel Bygg ABs många misstag som aldrig gick att rätta till, men vi vet också vilka kompensationer vi fick som plåster på såren för detta. Vi känner varenda koppling, varenda bräda i vårt hus. Vi kommer i resten av vårt liv kunna vara våra barn och barnbarn behjälpliga om något behöver fixas i huset…för vi vet precis hur det är konstruerat och monterat lika väl som dess styrkor och brister. Jag tyckte jag visste allt om det gamla huset, men om detta hus vet jag ändå mer!
One Comment