Synen på kunskap och normer

Jag är uppvuxen i en familj där vi alla hade lika värde. Jag är skolad inom en idrottsrörelse (eller faktiskt två) där könet är utan betydelse och där prestationen är den viktigaste. Jag har därför burit med mig en kappsäck ut i vuxenlivet om att jag oavsett ålder, kön, etnicitet, bakgrund osv är lika mycket värd som alla andra i samma rum. Jag har alltid upplevt att kunskap är det viktiga inte exempelvis könstillhörigheten. Så har jag också försökt uppfostra mina barn. Men de sista 4 åren har jag mött mer könsfördommar och maktutspel p.g.a. mitt kön och min ålder än någonsin tidigare i livet. Och jag vet inte om samhället blivit mer uppdelat, eller om det är att jag tagit klivet in i medelåldern då jag inte längre står lägst i rang p.g.a.att jag har minst livserfarenhet och helt plötsligt måste man hålla mig på plats genom att påtala min könstillhörighet?

Eller vad gillar ni upplevelsen av att bli klappad på huvudet när man är arg?

Bli ifrågasatt om man vet hur man fyller i en tidrapport (efter 20 år i arbetslivet)? Nä, jag har nog missat hur man gör under tjugo år…få se nu…om jag kommer kl 8, går kl 17 och har tagit en timma lunch…vad blir det????

Bli tilltalad med uttrycket ”Men lilla gumman” när man är upprörd? (hur kränkande som helst, särskilt när man som jag är medelålders, nästan 100 kg tung och 180 cm lång…dvs längre och tyngre än den svenska medelmannen (och troligtvis starkare efter många års träning på elitnivå 😉 ), så jag vet att det inte ens är sant att jag är en liten gumma…möjligtvis är jag en stor kvinna 😉 )

Få höra att man är psykiskt labil? Nu överreagerar du nog, är ett favorituttyck när man är irriterad.

Få höra att man är ”lika känslosam som alla kvinnor”? Har inte alla människor oavsett kön rätt att visa känslor? Varför tillskrivs känslosamhet kvinnor och varför är känslosamhet en svaghet?

Eller att helt enkelt bli osynliggjord genom att människor väljer att inte lyssna?

Eller hur skulle ni uppleva känslan när man på bygget blir överkörd genom att någon helt enkelt inte lyssnar på vad man säger, eller avfärdar en med orden ”det där kan du inget om”? Inte för att det är oviktigt eller felaktigt utan för att personen i fråga helt enkelt inte är intresserad av min åsikt, mitt argument eller min kunskap.

Och hur skulle du uppleva det om det sedan sägs minuten efter av en man är det helt plötsligt både relevant och viktigt?

Nu är ni nog många som slutat läsa här. För det gör ont att höra, det är obehagligt att tänka att detta faktiskt sker. Men vet du, även om jag blir arg och blir sårad när jag råkar ut för detta, så tror jag att vi alla tillsammans faktiskt kan förändra! Det är nog många som inte tänker på detta, på hur normen hela tiden säger att kvinnor har sämre kunskap, är känslomässigt labila och framförallt att det är så otroligt okej att köra över, avfärda eller ifrågasätta en kvinna.

Ett passivt eller aktivt, medvetet eller omedvetet ifrågasättande som gör att man som kvinna måste ”skrika” så mycket högre, och underbygga så mycket mer, för att få gehör:

Tycker denna bilden från Disney Store är så otroligt talande.

Tycker denna bilden från Disney Store är så otroligt talande.

Är det någon som någonsin ställt sig frågan om det kanske just är för att vi måste kämpa så mycket mer för att få gehör, som vi verkar mer känslomässiga och labila än män i samma situation!? För att vi känner oss kritiserade och ifrågasatta. För att vi blir frustrerade över att hela tiden tvingas vara så mycket mer pålästa, så mycket mer uttrycksfulla, så mycket envisare för att ens få gehör för vårt budskap.

Och jag säger inte att det enbart är män som kör över kvinnor, utan normen att köra över eller ifrågasätta en kvinna är så djupt rotad i oss, att till och med kvinnor gör detta mot kvinnor. Dvs både män och kvinnor legitimerar detta beteende att det är okej att inte lyssna, att ifrågasätta och köra över. Och vet ni, det står mig upp i halsen! Jag är så leds på gubbstruttar (framförallt de födda på 40-talet och tidigare som har lyckats i sin karriär en gång i tiden) och som fortfarande tror att de besitter den intellektuella skärpa de gjorde en gång i tiden, och som därför kan erövra eller sitta kvar vid makten (Trump är väll ett lysande exempel, lika väl som min f.d. chef. Och jag säger inte att alla äldre män är sådana…men det finns definitivt sådana). Men beteendet gäller även andra män som är aningen äldre än mig som utnyttjar sitt kön och sin ålder för att medvetet eller omedvetet se ner på mig och andra kvinnor, dvs utverka makt i den så kallade könsmaktordningen. Och ja, detta är en rejäl käftsmäll åt mina forna arbetskamrater, men det är också en liten käftsmäll åt byggbranschen. Det är inte för inte tjejer (framförallt inom byggbranschen) är kända för att göra ett så mycket bättre jobb än alla män, jo för vi slår alltid ur underläge och måste därför alltid vara minst dubbelt så duktiga för att ens kunna konkurrera med män. Är vi inte det så kan vi packa ihop våra saker och gå…

Copyright Nina Hemmingsson och Unionen som just nu genomför en kampanj för att uppmärksamma manliga härskartekniker på jobbet.

Copyright Nina Hemmingsson och Unionen som just nu genomför en kampanj, Mansplaining, för att uppmärksamma manliga härskartekniker på jobbet.

Men genom att vara medveten om detta med könsmaktsordningen kan jag i alla fall berömma mig själv. För jag har fått gehör för vårt bygge (och felbygge) och det måste betyda att jag haft otroligt rätt, eftersom jag slår ur underläge. (Jag menar tjej med teoretiska kunskaper, mot män med arbetslivserfarenhet ute på fältet…vad har jag att komma med!?) Och jag är så glad för dem i vårt bygge som numera behandlar mig som en jämlik, som lyssnar och som respekterar mina åsikter och tankar. För jag är en jämlike, jag råkar bara vara tjej också.

Men jag hade ju lika gärna kunnat vara av annan etnicitet, annan social bakgrund, annan religion, haft en ”avvikande” sexualitet eller något annat som inte ett endaste dugg borde påverka hur mina faktakunskaper är och skall behandlas…men som tyvärr gör det! För normen (dvs det eftersträvansvärda) i vårt samhälle är tyvärr en vit heterosexuell man av hyfsat hög ålder och kristen uppfostran. Det är han som står högst på trovärdighetsskalan i vårt svenska samhälle. Om jag på ett eller annat sätt inte tickar i dessa kriterier så hamnar jag längre ner i hierarkin. Naturligt men samtidigt så fruktansvärt orättvist.

Om du vill lära dig mer om hur normer för mänskligt beteende fungerar och hur vi behandlas utifrån hur andra ser på oss men tycker att feminism är lite väl radikalt, testa då att läsa Judith Butler och hennes gender/queerteorier (gender inkluderar alla olikheter såsom etnicitet, social bakgrund, religion, kön och sexualitet). Då kommer du förstå vad jag menar med att trovärdighets och makthierarkier är naturliga men orättvisa. Eftersom Butlers teorier inte enbart handlar om en maktkamp mellan könen utan mer består av en fundering om hur detta beteende uppkommit, varför vi har ett behov av att skapa hierarkier och makt, och hur vi kan vända våra värderingar till att bli mer inkluderande och motverka den naturliga maktorndningen genom en ökad medvetenhet.

Så dagens uppgift till er läsare är att idag på hur du i din kommunikation med andra med små uttryck och kroppspråk positionerar dig gentemot dina kollegor/vänner/släktingar. Samt hur de omvänt positionerar sig gentemot dig eller accepterar din positionering. Du behöver alltså inte testa detta enbart mellan könen utan se det som ett experiment i mellanmänskliga relationer. Hoppas du som medveten i att du påverkar och blir påverkad av dina medmänniskor får en intressant upplevelse! Det är lite som en tuppfajt eller två hanhundar som möts på promenad…vem är störst och starkast…i varje mellanmänskligt möte.

 

Lycka till!

 

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *