Lovar runt, håller tunt (lucka 18)

…eller egentligen en rapport från byggvecka 62. Vi har ju sedan byggvecka 57 (dvs i 5 veckor) reklamerat målningen av vinden. Men inget har hänt, vi har reklamerat igen, inget har hänt, vi har reklamerat osv. osv. Förra helgen blev vi faktiskt så arga och besvikna att vi valde att fatta ett drastiskt beslut. För att överhuvudtaget få (underentreprenören att förstå hur rysligt dåligt man målat och för att överhuvudtaget ge vår äldsta dotter) en chans till ett eget rum under jullovet, så stannade jag kvar när övriga familj åkte hem och slipade, slipade, slipade, spacklade, bredspacklade, slipade och slipade.

På måndag kväll fick jag besked om att jag skulle bli avbytt på onsdag och att en riktig målare skulle komma och ta över då. Gissa om jag blev glad. För även om detta var tre väldigt kreativa dagar i detta bygge där jag mådde bra för att jag fick jobba fysiskt med att göra huset bättre, så är jag ju inte målare till yrket…men jag njöt faktiskt periodvis i fulla drag. Och jag kunde konstatera (vilket jag egentligen visste) att jag älskar att spackla. Att reparera, bygga upp, dölja och återställa med en spackelspatel…eller nåja…våra spackelgrejer var på vift så jag fick jobba med det jag kom över…en bredspackel, en tårtspade och en sked.

Man tager vad man haver sa Kajsa Varg. Tre utmärkta spackelverktyg; bredspackel, tårtspade och sked.

Man tager vad man haver sa Kajsa Varg. Tre utmärkta spackelverktyg; bredspackel, tårtspade och sked.

Så jag åkte hem på tisdagen och var trygg i förvissningen om att nu skulle det komma en målare. Ni kan ju gissa hur förväntansfull jag var när jag kom ut igen på torsdag kväll…för att konstatera att ingen varit i huset vare sig på onsdagen eller torsdagen. Då kom tårarna. De fullkomligt flödade…så övergiven jag kände mig då. Att jag är den enda i hela världen som tycker att det är viktigt att huset blir klart, att vi kan fira jul på ett mysigt vis.

Ja, och tårarna fortsatte att rulla. Vår Rörvikshuskontakt försökte trösta via sms, men Allrums vd valde att bemöta med tysthet. Så trött, så besviken, så övergiven…det blev inte många timmars sömn det! Totalt tre om jag skall räkna noggrant…och när jag äntligen somnat om vaknar jag av knaster i gruset (ja, jag sover galet lätt) och då stod det en bil på parkeringen och ur den klev en målare…och en trevlig sådan…så vi gick igenom vinden och han konstaterade att det bara fanns en enda lösning på hela vinden och den heter; BREDSPACKEL och vet ni vad han sa mer; Klart ni skall ha det som ni vill, ni betalar för en tjänst och då skall ni få den utförd till belåtenhet!

Och då mumlar säkert någon att färdigställandet av vinden är utanför vår entreprenad eftersom den är en kompensation i kompensationsavtalet från i juli. Men det är en kompensation för all tid, all oro och all sorg vi upplevde i detta projekt fram till byggvecka 40. Så vi har betalat för tjänsten genom vår tid, vårt slit och vårt engagemang. Och det var fantastiskt att slippa ha en hantverkare som bara rycker på axlarna och säger att ”det blev inte bättre”.

När det enda man vill svara är -Nä, det blev inte bättre eftersom du inte ens försökte!

Så summa sumarum denna veckan är att ja framstegen mot ett färdigt hus är pyttesmå men ändå enorma…och jag lovar att än är kampen för detta bygge inte över!

Här är en liten bildkavalkad av den ”fina” målning som nu slipas och bredspacklas bort:

Grovkornigt målat med för tjockt med färg på för grov roller. Dessutom har man målat i olika riktningar så det liknar snarare en strukturtapet än en målad vägg.

Grovkornigt målat med för tjockt med färg på för grov roller. Dessutom har man målat i olika riktningar så det liknar snarare en strukturtapet än en målad vägg.

 

List med "dolda" spikhål

List med ”dolda” spikhål

 

"Spacklat" och målat tak.

”Spacklat” och målat tak.

 

Dörrfoder

Dörrfoder

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *