Fy f-n vad jag är leds!

Den 16 oktober förra året påbörjade jag ett inlägg med rubriken ovan, dvs ”Fy f-n vad jag är leds!”. Ja, såhär nästan ett år senare har jag såklart glömt vad det handlade om. Faktiskt så har jag nästan glömt hur vi slet hela förra hösten för att få huset tillräckligt färdigt så att vi skulle slippa hantverkare. Fast det är ganska spännande att gå tillbaka…den 19 november så började vi t.ex. äntligen se slutet på panelbytet i matplatsen som tog nästan 2 månader att genomföra och där vi då hade belysningen hängande i sina sladdar i två månader:

"Aningen" provisoriskt med hängande spottar pga panelbyte.

”Aningen” provisoriskt med hängande spottar pga panelbyte.

Det var ju tur att inte arga snickaren kom på besök eller att våra ungar inte var klåfingriga!

Men nu glömmer vi det…tyckte bara det var en aningen kul att se rubriken…för den liksom säger en del om frustrationen. Såg förresten en av snickarna ur sista teamet häromdagen. Det var han som varken kunde skillnaden på vitt eller vitt eller visste att det fanns olika glanstal på färg och ändå var satt att måla hela vår övervåning. Han hälsade inte och det gjorde inte jag heller. Han sjönk t.o.m. ner bakom ratten, nästan som om han gömde sig när jag kom. Känslan av ogillande är nog helt enkelt ömsesidig. 😉

Hade varit tusen gånger roligare om det var någon ur vårt husräddarteam!

Trots allt är det roligt att jag började blogga i samband med branden och sedan fortsatte. Att varje steg på så sätt finns dokumenterat även om stora delar (tro det eller ej) är censurerat för mycket av våra tårar och vår frustration och vår förtvivlan var så stor att det inte lämpar sig för en allmän publik. Tänk om vi hade släppt känslorna fritt…

…dock är jag aningen leds på de saker som skulle åtgärdas efter besiktningen i januari, i stort inte åtgärdats…frågan är bara, skall jag bråka om det!? Ja, såklart skall jag det…för rätt skall vara rätt…bara inte idag!

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *