5 år sedan…

…vi följde denna underbara hunden över regnbågsbron:

River, 50% dvärgschnauzer, 50% dvärgpudel

River, 50% dvärgschnauzer, 50% dvärgpudel

16 år och 2 månader fick vi med honom. Han var sjuk i levercancer de sista två åren och vi sa hela tiden att han skulle få gå över regnbågsbron när han tappade livsgnistan. Men den försvann aldrig. Trots att han uppenbart hade ont, uppenbart inte kunde kontrollera blåsan, och hade förlorat många kg i vikt så älskade han fortfarande livet ända in i det sista! Det var vi som inte orkade. Det är tungt att leva med en mycket sjuk hund. De sista veckorna gick vi ut med honom 1 gång i timmen dygnet runt. Men som sagt, livsgnistan! Än idag saknar jag hans enorma glädje och lust till livet. Allt var roligt och spännande! Det smittade av sig :)

När man avlivar hundar så får de först lugnande medel så att de blir trötta och avslappnade. Sedan får den en överdos med sömnmedel och de somnar in och hjärtat stannar. Hundarna lämnar på olika sätt. Vad gäller River så fortsatte hans hjärta slå mycket, mycket längre än normalt. Minns ännu veterinärens ögon när hon lyssnade och slutligen började tvivla på om hon verkligen fortfarande kunde höra hjärtslag. Jag minns att jag sa till henne; -Visst slår hjärtat ännu, han är kvar. Hur jag sedan pussade honom och hur hjärtats slag sedan långsamt tonade bort. Han hade så gärna stannat kvar, men kroppen gav upp genom ålder och cancer. Han ville inte gå. Han älskade livet!

Vår älskade River (1996-2012)

Vår älskade River (1996-2012)

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *