Identiteten…

Min identitet är hårt knuten till ön, alla underbara människor på ön, till vår tomt, och vårt hus. Branden och problemen med bygget innebar en känsla av att förlora min identitet, att behöva kämpa för att återbygga identiteten. Någon som läser detta upplever detta säkert materiellt och konstigt. Men vi har alla något vår identitet vilar på och stärker oss. I mitt fall är det tillhörigheten på en ö i Stockholms skärgård, för någon annan kanske det sitter i utseendet eller i håret eller i något annat. Det är helt enkelt individuellt!

Jag har förstått att många som t.ex. på grund av cancer upplever en identitetskris; – Vem är jag utan hår? En del accepterar förlusten och går ut bland folk helt utan hår. Endel använder schalett eller mössa och ganska många bär peruk. Men peruker är dyra och även om landstinget skeppar in endel så är en peruk ändå en kostsam historia, främst då håret bör vara äkta hår.

Eftersom jag vet hur jobbig en påtvingad identitetskris är och för att lindra denna känsla för någon valde jag strax innan jul att donera mitt hår. Under min sjukdomstid (när identiteten vacklat, husbygget krävt allt osv) har nämligen håret växt kolossalt…från en page till närapå midjelångt.

Före och efter hårdonationen.

Före och efter hårdonationen.

Totalt donerade jag fyra flätor hår om cirka 35 cm. Nu hoppas jag att mitt hår skall glädja eller i alla fall förbättra livet för någon!

 

p.s. regler för hårdonation; minst 30 cm ofärgat hår avklippt i flätor (detta för att håret måste fästas på peruken åt samma håll annars tovar det sig, dessutom skall det vid behov kunna färgas). Man kan antingen sköta donationen själv, eller så gör man som jag och letar upp en frisör som vet precis hur det går till.

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *