Det är något vackert…

…med gamla, trasiga ting.

I helgen gick jag igenom lådan med grejer som ”överlevde” branden. Och för första gången kände jag inte sorg och smärta utan en känsla av att det elden gjorde faktiskt delvis blev något väldigt vackert:

Min första klocka med tennslöjdsarmbandet som min farmor sytt, förvridet, förkolnat och förstört av eldens lågor och ändå så vackert.

Min första klocka med tennslöjdsarmbandet som min farmor sytt, förvridet, förkolnat och förstört av eldens lågor och ändå så vackert.

Barnens diplom från diverse aktiviteter. De låg alla samlade i en låda i vardagsrummet, nu i en vacker eldsvedd hög.

Barnens diplom från diverse aktiviteter. De låg alla samlade i en låda i vardagsrummet, nu i en vacker eldsvedd hög.

Vykort från min barndom, små delar av historien finns ännu bevarad.

Vykort från min barndom, små delar av historien finns ännu bevarad.

En skärva från en älskad ugnsfast form. Bleknad, men ändå sig lik

En skärva från en älskad ugnsfast form. Bleknad, men ändå sig lik

Livet har gått vidare. Vi står absolut inte på samma punkt som vi gjorde i oktober 2014. Barnen har fått så mycket livsvisdom och livserfarenhet som jag önskar att de hade sluppit få. Men man styr inte över sin framtid, och vi kunde inte på någotvis förhindrat att en brand skulle drabba oss. Vi kommer aldrig bli dem vi var innan branden, istället har vi blivit ödmjukare och mer fokuserade. Vi vet vad som är viktigt i livet och det kämpar vi för, mycket annat lämnar vi helt därhädan eftersom det inte är viktigt för oss. Varje dag räknas och det är de små tingen och händelserna som gör dagen lyckad. Att låta händerna röra dessa saker från en svunnen tid återuppväckte minnen och gav oss i familjen något att prata om.

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *