Tänk att det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa. Att man på något vis skall vara så stark att ingen ser att man mår dåligt. Det finns t.o.m. människor som tycker vi inte borde skriva på bloggen att detta husbygge varit jobbigt. Men jag tror att om man inte vågar sätta ord på hur man mår, då kommer man inte att läka lika snabbt som om man sätter ord på sina känslor. Och varför skall vi skämmas för att vi mår dåligt av en brand och ett fuskbygge. Vi har ju inte gjort en enda sak för att hamna i denna situationen, vi har slungats in i den…och alltså har vi inte heller haft något val i hur vi skulle komma att må psykiskt. Det är och har varit jättetungt och varför får man inte säga och skriva det? Det är ju ett faktum!
Och det är många som fått bistå med terapitid…våra släktingar och vänner, våra grannar och arbetskollegor, sjukvården, vår entreprenör (fast han har nog mest fått agera slagpåse 😉 ) och vår projektledare från Rörvik. Och terapitid har ju såklart inte bara behövts på normal arbetstid utan både fredagskvällar, lördagseftermiddagar och söndagmornar har gått till terapi. Helt enkelt när allt har krisat som mest har terapin behövts omedelbart. Så mitt råd till andra vars husbygge strular – våga ta plats, våga känna, våga prata. Det är inget att skämmas för att saker och ting blir fel och det är absolut inget skamligt över att bli ledsen, arg och frustrerad. Det måste man få vara…och det måste få pysa ut!
Någon skrev någon gång att det borde ingå terapitid lika väl som tid för köksdesign när man beställer ett hus från en husleverantör. Men det kanske inte är helt nödvändigt, för ett normalbygge skall ju vara en positiv (om än stressig) resa. Det är de där strulande husen som behöver terapitiden…och som man säger från Rörvikshus så har inget husbygge genom deras 50-åriga historia strulat så mycket som just detta. Vi har hittat varenda fallgrop och varenda konstruktionsmiss som står att finna…och då behövs det lite terapi inte bara för oss utan även för vår entreprenör och vår projektledare…vilket vi såklart också bistår med…för ibland är det väldigt bra att terapeuta tillsammans 
På min arm bär jag inte bara ett armband mot cancer utan ett armband med orden ”aldrig ensam”, de syftar just på att jag är en person som man gärna får tala med om psykisk ohälsa. Jag skäms inte, jag räds inte och jag kan bära dina förtroenden.
