Gösses vad fort 2018 susade förbi! Lovade ju i våras att skriva lite inom en snar framtid…och vips hann det bli nyår och 2019. Vi trivs i vårt hus, jobbar med att återställa tomten efter branden och bygget. Jobbar med att komma lika långt i huset som vi var i det gamla efter 37 år. Men mest har vi nog ägnat oss åt det som var viktigast för oss innan branden; familjen och vännerna! För det är det som livet på ön framförallt bestod av innan branden, och det är det livet skall bestå av i fortsättningen. Huset har vi för att leva i. Därför var husets funktion och kvalitet viktigast vid bygget…för att vi inte skall vilja eller behöva göra om något typ någonsin utan bara underhålla. Det var också därför vi kämpade så för att få stommen på huset korrekt monterad. Att huset är korrekt monterat numera vet vi (eftersom vi tvingades övervakade bygget in i minsta detalj) och vi fick det även bekräftat under orkanen Alfrida häromdagen. Trots att det blåste 20-25 meter i sekund och betydligt över 30 i byarna stod huset stabilt, det knakade inte ens i huset det minsta. Underbart!!!!! Vågar inte ens tänka på hur vårt stora tak (som låg i vindfånget för Alfrida) hade låtit om takstolarna inte hade suttit ihop. Istället för ett knakande hus fick vi nu istället hoppas att inget träd skulle falla på huset…och vi hade tur. Inget träd på huset (eller bilen, eller båten)…men fyra träd blev vi av med den där ovädersnatten.
Största vindfällan blev en gran som snyggt lade sig över vägen upp till huset, mellan staketet och bilden.
När vinden mojnat var det bara att ta fram motorsågen och fälla träden riktigt, så nu har vi ved till öppna spisen ett par år framöver.
I Alfridas spår
Efter skogsarbetet njöt familjen av en bastu med vinterbad:
Vinterbad, 2,8 grader varmt i vattnet.
Är oändligt tacksam att vi orkade kämpa för att få ett korrekt ihopbyggt hus. Tack vare att vi orkade ta kampen där och då, så ser vi framemot måååååånga år i vårt fina hus! Önskar er med dessa ord ett Gott Nytt Husår!
