Gösses vad fort 2018 susade förbi! Lovade ju i våras att skriva lite inom en snar framtid…och vips hann det bli nyår och 2019. Vi trivs i vårt hus, jobbar med att återställa tomten efter branden och bygget. Jobbar med… Continue Reading
…jag är nog sist i världen med att börja lyssna på poddar…men härom veckan började jag. Har lyssnat på lite olika. Bland annat några av förra årets sommarpratare och en väns poddar. Men så hamnade jag på stresspoddens avsnitt om… Continue Reading
…jag orkar inte riktigt blogga lite frekvent som tidigare för fokus ligger inte längre lika tydligt på husbygge. Minnena av branden bleknar successivt, det känns inte ok att älta längre. Även om det inte går en enda dag utan att… Continue Reading
Tänk att det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa. Att man på något vis skall vara så stark att ingen ser att man mår dåligt. Det finns t.o.m. människor som tycker vi inte borde skriva på bloggen att detta… Continue Reading
…med gamla, trasiga ting. I helgen gick jag igenom lådan med grejer som ”överlevde” branden. Och för första gången kände jag inte sorg och smärta utan en känsla av att det elden gjorde faktiskt delvis blev något väldigt vackert: Livet… Continue Reading
…över hur ett bygge kan gå fel. Och undran över vad vi kunnat göra för att förhindra detta har fyllt makens och mina tankar under november. Men nu har vi börjat orka berätta, orka tala om för andra hur vi… Continue Reading
Min identitet är hårt knuten till ön, alla underbara människor på ön, till vår tomt, och vårt hus. Branden och problemen med bygget innebar en känsla av att förlora min identitet, att behöva kämpa för att återbygga identiteten. Någon som… Continue Reading
Då var det julafton och det sista inlägget i denna serie. Nu har vi snart gått igenom 24 saker vi gillar extra mycket, förra året hade vi 24 avsnitt om bygget och kombinationen av branden, ett komplicerat bygge och känslan för… Continue Reading
…när jag förtjänar det minst… Bonaden på fotot broderade min farmors syster och gav till mina föräldrar någon gång i mitten av 1980-talet. Min mamma kände sig negativt träffad av budskapet och bonaden lades in i en garderob. När jag… Continue Reading
…efter första årets chock, andra årets frustration, tredje årets läkning har både jag och maken drabbats av en enorm trötthet. Liknande märks även på barnen. Vi orkar ingenting…vi är så slut. Ilskan, sorgen och frustrationen som tidigare var vår drivkraft… Continue Reading