Ett snötäcke på allt…

…jag orkar inte riktigt blogga lite frekvent som tidigare för fokus ligger inte längre lika tydligt på husbygge. Minnena av branden bleknar successivt, det känns inte ok att älta längre. Även om det inte går en enda dag utan att vi tänker på det. Samma gäller husbygget, dagligen tänker vi på och bearbetar det som strulade, frustrationen osv. Men det är ju inget vi kan skriva om hela tiden.

På det hela är vi väldigt nöjda med huset. Vi är också glada att vi orkade bråka så när nu allt gick fel. Men vi är trötta, trötta och det det känns fortfarande orättvist att man först skall drabbas av en brand och sedan ett fuskbygge.

Vår äldsta dotter brukar önska att vi skall se Arga Snickaren, speciellt Adam Alsings säsonger. Sedan sitter hon och bearbetar, jämför och diskuterar. Hon säger att alla ”behöver en egen Adam”. Hon analyserar vad jag och maken gjorde rätt i vårt husbygge, men också vad vi gjorde fel. Vilka styrkor och svagheter vi har i våra personligheter och i vår familj. Hur har det påverkat oss som familj. Hon konstaterar gång på gång att hon hatar oss för att vi i flera års tid enbart kämpade för att att återuppbygga det hus vi hade. Samtidigt så älskar hon oss för att vi inte tillät oss gå under och ge upp. Vi hade lika gärna kunnat stå i ett obebobart hus och tvingas fortsätta bo i vår lillstuga, liknande många av de familjer i Arga Snickaren gör.

Barnen klagar på att vi inte hann och orkade med dem under den tiden, samtidigt så är de väldigt trygga i att vi gjorde detta för dem. För att de skulle få tillbaka sin barndom så fort som möjligt, för att de skulle ha lika fantastiska somrar som jag hade som barn och som jag alltid velat ge dem.

Vi behöver Adam för att se att vi prioriterade rätt; vi gav inte upp, vi satte familjen först…kanske inte för stunden…men i det långa loppet. Familjen är viktigast <3

Därför orkade vi ifrågasätta, därför orkade vi driva processer med än den ena än den andra. Och vi skulle gjort samma sak igen, och igen, och igen om det behövts.

Ni behöver inte höra om vår kamp, våra sår, vår frustration om och om igen. Den finns nedtecknad här på bloggen.  Istället försöker hitta livet som det ser ut nu…med tre barn som fortfarande bär ärr, en mamma som inte hittat tillbaka till arbetslivet, en pappa som är ensamförsörjare. En familj där det finns tid och kärlek för varandra men där orken ännu saknas. Det var inte så vi hade tänkt oss livet…men man rår inte alltid på vad som sker…ibland bara rycks mattan undan och då handlar det om att hitta nytt fotfäste. I framtiden blir dessa år förhoppningsvis bara en mörk och tung parantes i våra liv, men just nu gör de ont och vi känner trötthet och sorg. Därför lägger vi täcket på.

1 mars 2018, tomten under ett 4 dm djupt snötäcke. Under finns det vackra, det sköra...men just nu ser allt bara mjukt och orört ut.

1 mars 2018, tomten under ett 4 dm djupt snötäcke. Under finns det vackra, det sköra…men just nu ser allt bara mjukt och orört ut.

Vi får se om bloggen vaknar till våren när familjelivet också blir entydigt med att leva på ön…men just nu prioriterar vi varandra.

Terapitid

Tänk att det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa. Att man på något vis skall vara så stark att ingen ser att man mår dåligt. Det finns t.o.m. människor som tycker vi inte borde skriva på bloggen att detta husbygge varit jobbigt. Men jag tror att om man inte vågar sätta ord på hur man mår, då kommer man inte att läka lika snabbt som om man sätter ord på sina känslor. Och varför skall vi skämmas för att vi mår dåligt av en brand och ett fuskbygge. Vi har ju inte gjort en enda sak för att hamna i denna situationen, vi har slungats in i den…och alltså har vi inte heller haft något val i hur vi skulle komma att må psykiskt. Det är och har varit jättetungt och varför får man inte säga och skriva det? Det är ju ett faktum!

Och det är många som fått bistå med terapitid…våra släktingar och vänner, våra grannar och arbetskollegor, sjukvården, vår entreprenör (fast han har nog mest fått agera slagpåse 😉 ) och vår projektledare från Rörvik. Och terapitid har ju såklart inte bara behövts på normal arbetstid utan både fredagskvällar, lördagseftermiddagar och söndagmornar har gått till terapi. Helt enkelt när allt har krisat som mest har terapin behövts omedelbart. Så mitt råd till andra vars husbygge strular – våga ta plats, våga känna, våga prata. Det är inget att skämmas för att saker och ting blir fel och det är absolut inget skamligt över att bli ledsen, arg och frustrerad. Det måste man få vara…och det måste få pysa ut!

Någon skrev någon gång att det borde ingå terapitid lika väl som tid för köksdesign när man beställer ett hus från en husleverantör. Men det kanske inte är helt nödvändigt, för ett normalbygge skall ju vara en positiv (om än stressig) resa. Det är de där strulande husen som behöver terapitiden…och som man säger från Rörvikshus så har inget husbygge genom deras 50-åriga historia strulat så mycket som just detta. Vi har hittat varenda fallgrop och varenda konstruktionsmiss som står att finna…och då behövs det lite terapi inte bara för oss utan även för vår entreprenör och vår projektledare…vilket vi såklart också bistår med…för ibland är det väldigt bra att terapeuta tillsammans :)

På min arm bär jag inte bara ett armband mot cancer utan ett armband med orden "aldrig ensam", de syftar just på att jag är en person som man gärna får tala med om psykisk ohälsa.

På min arm bär jag inte bara ett armband mot cancer utan ett armband med orden ”aldrig ensam”, de syftar just på att jag är en person som man gärna får tala med om psykisk ohälsa. Jag skäms inte, jag räds inte och jag kan bära dina förtroenden.

Ampel…

…jag gillar ju att experimentera med växter…men faktum är att fönsterbänkarna både i lägenheten och i huset är lite väl smala…så det är faktiskt ganska ofta en blomma går i golvet. Så istället för överfyllda fönsterbänkar tänkte jag att en ampel skulle sitta fint! Har länge drömt om Cult designs amplar Polydrop:

Polydrop från Cult design

Polydrop från Cult design

Men så kommer detta med priset (för snygga amplar är aldrig gratis) och problemet med innerkruka (väldigt få amplar har rum för en självbevattnande kruka)…och där tog det som vanligt stopp. Men så kom jag att tänka på att jag som barn sett virkade amplar. Så jag tänkte hur svårt kan det vara? Men när jag letade virkningsmönster på nätet såg jag hur någon knutit en ampel…och då bestämde jag mig för att testa det istället.

Så in i garnlådan och leta upp lite rött garn. Av garnet klippte jag 6 st ca 240 cm långa trådar som jag dubbelvek…och så började jag knyta…och 10 minuter senare var jag klar…maken hann inte ens fatta vad jag gjorde :)

Hemknuten ampel

Hemknuten ampel

Behöver jag säga att det kommer bli fler amplar i vår familj…det var ju jätteenkelt och dessutom kan man liksom placera vilken kruka man vill i ampeln (eftersom den är elastisk) så länge den kan hålla tyngden. Me like!

Vad kommer att ske i år…

…ja, helt enkelt vilka projekt har vi med huset, tomten och ekonomibyggnaderna 2018?

Prio 1:

* Lägga om taket på lillstugan!

* Mustäta bottenbjälklaget och alla genomföringar genom bottenplattan

* Få ordning på takavvattningen. Våra gulliga snickare vände alla stuprörsutkast så att allt vatten rinner in under huset och inte bort från huset. Borde ha gjort det redan förra sommaren men orkade inte!

* Bygga lekstuga

* Ta tag i komposterna som legat i stå sedan branden, här borde finnas massor av fin jord!

Prio 2:

* Måla takterassens räcke ännu en gång.

* Sätta staket de sista metrarna på altanen

* Sätta räcke och bygga trappa till köksaltanen

* Lägga tak på dasset

* Bygga färdigt och måla vedförrådet

* Bygga fler pallkrageplantlådor

* Dölja vatten & avloppsledningar

* Fixa el ner till vägen

Prio 3:

* Olja altanerna

* Massor av småfix inomhus

* 2-årsbesiktning

* Göra oss av med allt restvirke

 

Vad skall ni göra med era hus?

Jordfelsbrytare och fritidshus!

Jordfelsbrytare är en fantastisk uppfinning vad gäller människoskydd. Går något fel så slås strömmen i huset/lägenheten av omedelbart så att ingen människa skall komma till skada. Därför finns det krav på att varje nybyggt hus efter år 2000 utrustas med en sådan.

I förra veckan löste vår ut. Helt plötsligt kl 6:05 på morgonen kunde vi se att huset slutade använda el och vi kunde inte längre komma åt alla våra smarta grejer. Vi kunde inte kasta oss ut, utan fick hoppas på det bästa när huset stod utan el i 1 1/2 dygn. Ni vet…ingen värme (det är p.g.a.frysrisken vi inte har vattenburen golvvärme), tinad mat i frys osv. osv.

Vi packade bilen med grejer för att ”överleva” ett par dagar utan el (grillat är gott även på vintern 😉 )…med målet att inte lämna ön förrän problemet var löst…och en stor klump i magen; tänk om vattnet i bottenplattan frusit och alla rör sprungit läck? Tänk om smältvatten från frysen runnit ut och förstört parkettgolvet? Tänk om vi måste gå på utedasset mitt i smällkalla vintern? Och den slutgiltiga frågan; Klarar kaminen att värma hela huset?

När vi kom fram var det bäcksvart i huset…men ganska snart kunde vi lokalisera problemet (en utomhuskontakt vars hölje blivit otätt och som fått vatten i sig. Så på mindre än 5 minuter var problemet åtgärdat och strömmen igång.

Men oron för skadorna i huset bestod. Det första vi konstaterade var att huset var förvånansvärt varmt (+5°C) och att allt verkade ok. Det var nu vi kom ihåg varför vi anlitade en lokal elektriker. För att han hade mest rutin av alla vad gäller vad som måste fungera i ett fritidshus och vad som inte behöver fungera i ett fritidshus. Vad som faktiskt är säkrare att inte ha liggande under jordfelsbrytaren. Vad tror ni var igång trots att jordfelsbrytaren löst ut!? Jo, grundvärmen och kylen och frysen. Här sparade vi och vårt försäkringsbolag ett antal tusenlappar! TACK!!!!!!

Ibland bara är lokala hantverkare med lokala kunskaper bäst!!!!!! Nu har vi testat den funktionen och kunde nu istället njuta av några fina dagar på ön med fungerande spis, vatten, avlopp, värme, kyl & frys :)

En promenad i skogen

En av många promenader

Varmt och gosigt inomhus, kallt och blåsigt utomhus.

Varmt och gosigt inomhus, kallt och blåsigt utomhus.

Smart hem?

För lite mer än två år sedan skrev jag om hemautomatisering/smarta hem och i grunden var jag väldigt negativ. Eller så här; fungerar det är det toppen…strular det så svär jag!

Vi gjorde ingen plan i samband med bygget att göra vårt hus smart utan vi har låtit det, och kommer låta det växa fram. Gamla huset var delvis automatiserat och under tiden utan hus automatiserade vi delar av lägenheten…och vi vart så nöjda med lägenheten att vi tagit med oss tankarna och finesserna till nya huset.

Tre appar som håller koll på våra hem.

Tre appar som håller koll på våra hem.

Från tre appar i telefonen har jag koll på belysning, värme, temperatur, luftfuktighet och mina växter både i lägenheten och på ön. På ön har jag dessutom koll på vind och nederbörd.

Behöver jag säga att jag älskar att kunna sätta på värmen ett par timmar innan vi åker till ön? Eller att ligga i sängen och släcka lamporna i vardagsrummet, eller att kolla vindstyrkan utan att titta ut…

Exempel på vad som visas i en av apparna

Exempel på vad som visas i en av apparna

Vi skulle ju kunna säga att vi gjort detta för att vara häftiga, trendiga eller i tiden…men jag fortsätter att säga att den automatisering vi gör är helt beroende på vad som känns praktiskt…inget onödigt lulllull här inte 😉

 

Passiv hydroponisk odling

Häromveckan skrev jag att jag i över 20-års tid ägnat mig åt s.k. passiv hydroponisk odling. Ett väldigt fint namn på något väldigt praktiskt. Grunden är om man som vi pendlar fram och tillbaka mellan två bostäder utan någon egentlig regelbundenhet så dör de flesta växter. Jag menar vilken växt klarar typ 7-8-14 veckor utan vatten? Detta innebar att när självbevattnande krukor lanserades i mitten av 1990-talet stod jag typ först i kön för att köpa. Redan innan hade jag haft enorma ytterkrukor till mina blommor för att de skulle klara dessa 7-8-14 veckor utan vatten.

De första krukorna som kom på 1990-talet var dyra och inte särskilt bra. Vattentanken var ofta för liten och ändå dränktes växterna. Men successivt har jag hittat nya, bättre krukor samt växter som trivs i denna typ av miljö. Sedan cirka 15 år tillbaka har vi enbart självbevattnande krukor (och växter som trivs i dessa). Alla blommor som köps planeras omedelbart om till en självbevattnande kruka, så enkelt är det! Grunden är dock att jag alltid vattnat med enbart vatten och att växterna alltid planterats i vanlig gjord. Därför är detta inte ett regelrätt passivt hydroponiskt system, men man kan ju kalla det passiv light :) .

Fördelen med detta är som sagt att vi kan vara ifrån blommorna länge. Vi behöver inte heller vattna regelbundet. Så trots att vi lever ett liv där inga plantor borde kunna överleva så har vi ju ett gäng växter…

Mitt underbara citronträd som just nu ser pyttelitet ut, men som förhoppningsvis kommer stortrivas i sin nya miljö.

Citronträdet i en egenhändigt byggd självbevattnande pallkrage.

I full blom 18 december 2016

Julkaktusen i självbevattnande kruka.

Hemknuten ampel

Hemknuten ampel med plats för självbevattnande kruka.

Därför kändes heller inte steget särskilt långt till ”äkta” passiv hydroponik á la IKEA:

En skön korgstol från IKEAs fyndhörna med en kudde och min favoritfilt från Gripsholms.

Passiv hydroponisk odling från IKEA.

Enda skillnaden är att jorden bytts ut mot lavasten, och vattnet får lite näring i sig. Men tanken är densamma; växten suger upp den mängd vatten den behöver och jag vattnar bara när mätstickan indikerar att vattentanken behöver fyllas på.

Nu är den här!

Visseljohannan från KitchenAid alltså! Jag snackade mig lyrisk kring denna och helt plötsligt hade maken beställt hem en. Vi testade omedelbart!

Elektrisk vattenkokare vs Visseljohanna på induktionshäll

Elektrisk vattenkokare vs Visseljohanna på induktionshäll

Som de forskarhjärnor vi är var vi ju tvungna att göra ett halvvetenskapligt experiment. Vi fyllde på lika mycket vatten (1,7 liter) och satte på båda kannorna samtidigt. Länge lät det som om den elektriska vattenkokaren skulle vinna, men så plötsligt visslade Johannan. Nu började vi tidtagningen…hur stor skulle tidsdifferensen bli? Ja, den blev bra mycket större än vi ens kunde föreställa oss. Till trots att vi har en förhållandevis bra vattenkokare (Bosch, 2200W) så vann Visseljohannan med 2 minuter och 15 sekunder.

Nu kommer vi ha kvar den elektriska vattenkokaren i lägenheten även framgent (då vi där ofta kokar upp vattnet medan vi gör annat (typ duschar) och då är den automatiska avstängningen bra). Men på ön så blir det definitivt Visseljohanna…då vi sparar bänkyta och dessutom kokar vatten på ett snabbt och trevligt sätt. Vem vill inte väcka sina barn och sin man med en visslande Johanna till frukost :)

Februari är här…

…och vi är ännu en månad närmre sommaren…whohoha…nedräkning pågår :)

I mitten av januari blev det mycket tid på fastlandet, och efter att ha läst en tidningsartikel om ”oxveckorna”  och ännu en upplevd sperationsångestperiod från ön så tog vi tag i detta med lägenheten. Fastlandet har alltid varit en motståndsperiod för mig i väntan på nästa tid på ön. Och i och med nya huset har det blivit än värre. Vi har ett paradis på ön och så måste vi gå i skolan och arbeta på fastlandet…öken!

Innan branden var vi stolta över vår lägenhet, men den förföll under bygget (ni vet diskmaskiner i vardagsrummet osv.) och vi har därefter aldrig hittat tillbaka till känslan. Lägenheten som vi tyckte var så ljus och härlig när vi flyttade in i den, blev så mörk i förhållande till villa Bergstoppen (som ligger högst uppe på berget med jättestora fönster och ljusdesignad belysning). Lägenheten som är trängre än villa Bergstoppen kändes plötsligt som en trång, rörig och klaustrofobisk betongbunker. Och ju mer vi hatade att vara i lägenheten ju rörigare och mindre ompysslad blev den.

Sedan började vi Hemnetknarka…kanske kunde vi hitta en centralare, finare och billigare lägenhet? Nä, såklart kan vi inte det! Vi fyndade ju denna lägenhet 2012, och sedan dess har värdet dubblats. Och inte hjälper det mer än tillfälligt att flytta, för oredan tre barn och två hundar medför följer ju med.

Så i mitten av januari började vi istället ta tag i några projekt…eller vänta nu…många projekt…för faktum var att det blev projekt i varje rum!

I vardagsrummet blev det belysningen som kom i första hand. Det finns ju så mycket bra belysning numera!

* Dimbar belysning över matbordet.

* En ljusterapihörna bredvid växthyllan.

En skön korgstol från IKEAs fyndhörna med en kudde och min favoritfilt från Gripsholms.

En skön korgstol från IKEAs fyndhörna med en kudde och min favoritfilt från Gripsholms (inköpt 2012).

I bibliotekshörnan bytte vi ut glödlamporna från svaga gula till lampor så nära naturligt ljus som möjligt:

Bra ljus ger känslan av sol inomhus även i januari.

Bra ljus ger känslan av sol inomhus även i januari.

I soffhörnan där sladdar bara bildat en härva byggdes en prototyp för ett bord:

Trekantigt bord för ett trekantigt hörn. Obs! prototyp bestående av ett halvt hyllplan och 4 ben :)

Trekantigt bord för ett trekantigt hörn. Obs! bordet är en prototyp bestående av ett halvt hyllplan och 4 ben, dvs långtifrån färdigt.

Och så de där förhatliga blomflugorna som alltid uppstår…de fick sig en ”kompis”:

Flugätande tätört.

Flugätande tätört.

Små grejer, enkla grejer, som gör en sådan skillnad för välbefinnandet!

Det är något vackert…

…med gamla, trasiga ting.

I helgen gick jag igenom lådan med grejer som ”överlevde” branden. Och för första gången kände jag inte sorg och smärta utan en känsla av att det elden gjorde faktiskt delvis blev något väldigt vackert:

Min första klocka med tennslöjdsarmbandet som min farmor sytt, förvridet, förkolnat och förstört av eldens lågor och ändå så vackert.

Min första klocka med tennslöjdsarmbandet som min farmor sytt, förvridet, förkolnat och förstört av eldens lågor och ändå så vackert.

Barnens diplom från diverse aktiviteter. De låg alla samlade i en låda i vardagsrummet, nu i en vacker eldsvedd hög.

Barnens diplom från diverse aktiviteter. De låg alla samlade i en låda i vardagsrummet, nu i en vacker eldsvedd hög.

Vykort från min barndom, små delar av historien finns ännu bevarad.

Vykort från min barndom, små delar av historien finns ännu bevarad.

En skärva från en älskad ugnsfast form. Bleknad, men ändå sig lik

En skärva från en älskad ugnsfast form. Bleknad, men ändå sig lik

Livet har gått vidare. Vi står absolut inte på samma punkt som vi gjorde i oktober 2014. Barnen har fått så mycket livsvisdom och livserfarenhet som jag önskar att de hade sluppit få. Men man styr inte över sin framtid, och vi kunde inte på någotvis förhindrat att en brand skulle drabba oss. Vi kommer aldrig bli dem vi var innan branden, istället har vi blivit ödmjukare och mer fokuserade. Vi vet vad som är viktigt i livet och det kämpar vi för, mycket annat lämnar vi helt därhädan eftersom det inte är viktigt för oss. Varje dag räknas och det är de små tingen och händelserna som gör dagen lyckad. Att låta händerna röra dessa saker från en svunnen tid återuppväckte minnen och gav oss i familjen något att prata om.