…var vi på ön i helgen. en regnig, kall och ganska deppig midsommarhelg. Det blir liksom så uppenbart att alla grannar har ett härligt hus att hänga i. Det är altanhäng, kubbspel och gäster. Själva huttrar vi i kylan och har aska upp till armbågarna känns det som. Gäster är inte att tala om för vi är glada om vi hittar en plats för bord och två stolar på vår kuperade tomt.
Så helt enkelt, trots att vi är väldigt lyckligt lottade som ens har ett fritidshus, kändes det otroligt orättvist att vi just nu inte har något. Det var lite oväntat att de känslorna skulle vara så starka. Jag hade trott att helgen skulle vara mycket mera positiv och trevlig. Kanske var det regnet som också bidrog till sordinstämningen?????
