Att bygget står stilla

Tack för alla goa kommentarer jag fått! Många av er beklagar att bygget står stilla och att allt drar ut på tiden. Tyvärr kan jag svara att det är skönt så länge bygget står stilla – för då görs inga mer fel. Tyvärr kan jag svara att det är skönt att det drar ut på tiden med åtgärdsplan – för då betyder det att ingen förhastad åtgärdsplan tas fram.

Vi är ledsna över allt som hänt. Vi hade så gärna upplevt ett normalt bygge där huselementen sätts samman korrekt och där allt flyter på. Det var oss visst inte förunnat. Men hur skall ni andra kunna skratta er lyckliga, för era byggen, om ni inte vet att andra byggen inte flyter på lika smidigt som ert!?

Jag är en människa som gillar liv och rörelse kring mig. Men av läkare är jag nu ordinerad sömn och vila. En så stressfri tillvaro som möjligt är visst vad jag skall sträva efter. Jag skall dessutom lära mig säga nej. Har insett att jag måste vara dålig på det både i arbetslivet och privat…för mina nej verkar gå bra att köra över.

Jag får träna på det helt enkelt. Vad tror ni…bättre artikulering? n e j , Högre volym? NEJ, Högre volym och bättre artikulering? N E J! Bättre argument? Nä, jag får kanske helt enkelt erkänna att mina ord och känslor och tankar sällan tas på allvar. Jag är en person man kliver på och gör illa.

Ibland behöver man helt enkelt stanna upp och analysera sig själv. Snart 42 år gammal och jag har kanske p.g.a. jobb, familj och livet i allmänhet tvingats in i en livskris där jag måste lära mig att bli respekterad. Jag har hittills med glädje tagit mig ann livet, försökt se allt från den ljusa sida, försökt se det goda i alla människor. Intalat mig att allt har en mening och att allt brukar bli bra. Kanske är det en naiv livsinställning och kanske måste jag sluta att ha denna för att överleva själv.

De senaste året har glädjen tagits ifrån mig och det är just det många av dem som stått mig nära länge konstaterar…att jag förändrats. Att jag blivit olik mig själv. Att jag istället för att sprida energi och stå upp för andra nu knappt orkar med mig själv. Läkarna kallar det utmattningsdepression orsakad av yttre psykisk stress.

Jag måste lära om för att läka. På mitt jobb längtar de efter, och förbereder min återkomst. Nya arbetsuppgifter och en arbetskamrat att dela bördan med. Kan ni fatta – mitt jobb skall bli två. På den privata sidan har jag bara en enda önskan och det är att få slippa detta husprojekt, och istället någon gång något år få flytta in i ett fint hus, och att det inte är jag ensam med maken som skall behöva baxa hela projektet dit…

Nya huset

One Comment

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *