Att vara här ute på ön innebär att hela tiden konfronteras med branden. Det är många här som på ett eller annat sätt varit delaktiga i släckningsarbetet osv. Förra året pratade jag med många, men undvek också många. Orkade helt enkelt inte berätta historien en gång till. Minst av allt orkade jag prata med människor som var på platsen när det brann eller på annat sätt var behjälpliga. Därför har jag inte orkat tack den familj vars pool tömdes på vatten för att släcka förrän denna sommaren. Därför har jag ännu inte orkat tacka öns fantastiska deltidsbrandkår. Jag kanske orkar senare i år eller nästa sommar…eller så läser någon av er deltidare här?
Artikel ur tidningen Skärgården om branden. Dock ett fel, det står att det brann på torsdagen, men det var på onsdagen.
Har lånat ett fint foto på öns fina brandbil, som alltså var först på plats:
Öns deltidsbrandkår, foto CL
Om jag inte säger tack personligen, betyder det helt enkelt inte att jag inte är tacksam. Istället betyder det att jag inte är redo att prata om det i alla situationer. Alldeles särskilt svårt är det att prata med dem som sett huset brinna. Tills det att jag är mogen att tacka irl så tar vi ett TACK här! Och kom gärna och hälsa och prata ändå!
