…och helt plötsligt hamnade jag på foton från branden. Det har nu snart gått 2 år, vi har ett nytt hus på tomten som vi bor och trivs i, och ändå är det så otroligt overkligt att det gamla huset bara försvann:
Men vi är tillbaka!
Vi ser slutet på denna ca 2 år långa parantes av vårt liv.
Vi bor på vår tomt.
Vi njuter av vår tomt även om vi ännu plockar glas, spik, kol och ibland boksidor från vårt gamla hus och vårt gamla liv.
Vi njuter av vårt berg, även om hällarna aldrig kommer hämta sig och bli lika lena som förut.
Vi njuter av våra träd även om de är färre och några ännu är rejält brandskadade.
Vi njuter kanske ändå mer än vi skulle gjort om detta inte hänt, för vi vet vad vi förlorade och vad vi kan förlora.
