Efter tre underbara veckor i huset, som iofs hade varit mer fyllda av flyttkaos och nybyggarkaos än vilsam semester så väntade vi med spänning på att snickarna skulle vara tillbaka den 8 augusti…men dagen kom och gick utan att någon dök upp. Vi hörde då av oss och frågade…och fick till svar att de kommer i morgon. Och de gjorde de, men ganska sent och de åkte ganska tidigt…och det var bara två stycken…och ja, så kom de och jobbade kort onsdag, kort torsdag…på fredag kom de inte alls…och veckan därefter kom de inte alls…så veckan innan den återupptagna slutbesiktningen 1 september hade man bytt en av 4 fasader och inte gjort något arbete alls på insidan av huset, och inte heller på undersidan av huset:
På två veckor var detta allt arbete man gjorde!
Ja, ni förstår själva känslan. Vi fattade ju att huset skulle vara långtifrån besiktningsklart på slutbesiktning nummer två. Vi undrade varför man trots löftena i juli redan från start såg ut att inte vilja infria dem. Varför det var så få snickare och varför man knappt ens var där och jobbade.
Vi vädjade nu om att man skulle ställa in besiktningen, att man skulle flytta alternativt att man verkligen, verkligen skulle jobba. Man skalade successivt upp sista veckan…men inte tillräckligt…även denna gången höll besiktningsmannen på att vända i dörren. Förstår ni hur pinsamt det är med en besiktningsman som börjar med att fråga vad han gör där. Och det fick vi alltså uppleva både den 13/7 och den 1/9.
Redo för slutbesiktning?
Även den 1 september avbröts slutbesiktningen en gång till, till trots att vi hela tiden larmat om att man jobbat för långsamt, och detta skedde alltså i byggvecka 46 av ett 20-veckorsbygge.
Nu sattes ett nytt datum till den 27/9…då bara måste ju huset vara klart!? Svaret får du i ett senare inlägg…
One Comment