Bilbekymmer

Vi har nu varit billösa i snart två veckor. Lämnade in bilen på service, men anade att något var galet fel eftersom instrumentpanelen börjat lysa som en julgran…det var både den ena, den andra, tredje, fjärde och femte lampan som lös. Och i en väldigt konstig kombination, antisladdsystemet och parkeringsbromsen t.ex.

Nåja, verkstan sade att de nog inte var någon fara med bilen…så fel vi och de hade. När det började fixa bilen visade det sig att den var så trasig att den helt enkelt inte skall köras tills den är lagad. Och sedan har dagarna gått i väntan på reservdelar. Under tiden hjälper verkstan oss på bästa möjliga sätt med lånebil. Dvs på helgerna och så fort deras lånebil inte är bokad så har vi lånebilen. Den börjar nu kännas så bekant att det känns som om det vore vår andrabil. Och om vi inte redan innan var tjenis med dem på verkstan så är vi det nu. Numera har vi direktnumret till vår serviceansvarige som dessutom vet vilka vi är….räcker att jag säga ”hon med subarun” så vet de vad det gäller.

IMG_6638

Barnen älskar bilen och tycker det är dags för oss att byta bil. Men nä, man byter inte bort en älskad trotjänare. Bara för att lånebilen har typ allt vi kan drömma om i finesser och funktioner så byter man inte bara sådär heller! 😉

Nåja, nu har vi snart vår 7 år gamla trotjänare med 17 000 mil på nacken tillbaka…och vi längtar! Precis som med det mesta…så är den bilen säkert inte något speciellt för någon annan än för oss.

Mobil återvinningscentral vid färjelägret.

Vår favvobil!

Men vi älskar den…med sin manuella växellåda, sin slitna inredning, sina bucklor, sina repor, sin underbara röda färg och sin underbara körglädje. Jag säger som Bärgarn i Bilarfilmen….bucklorna är liksom viktiga, de har historia. 

Bärgarn i filmen Bilar

Bärgarn i filmen Bilar

Och vår bil har hängt med i en flytt, en brand, ett husbygge (dvs den har varit laståsna inte bara en gång utan stora delar av de 7 år vi haft den). Den har burit oss på bilsemestrar i Europa och runt om i stora delar av Sverige. Den har tagit sig fram i snöoväder, åskväder och blixthalka. Den har haft tre barn (med deras kladdiga fingrar, potträning osv), fyra hundar (varav två gamla och sjuka, och två unga och bilsjuka) och en katt (som hatade bilåkning) som passagerare. Klart den är sliten och nött vår bil….men den är en del av vår familj!

Dessutom har vi ju bästa verkstaden för bilen. Vi har anlitat dem i snart 20 år. Ibland har vi testat någon annan verkstad men alltid gått tillbaka. Dessutom köpte vi vår bil ny av ett märke som vi visste att de var märkesverkstad för så att vi alltid skulle kunna anlita dem för garantiärenden osv. Så vi pratar långvarig förtroende…det är dessutom en verkstad där bilmekarna gärna ringer och frågar hur fel kan ha uppkommit för att lösa problemet på bästa sätt men även lära mig som förare vad jag kan ha gjort för fel.

Så när bilen äntligen är hemma igen har jag fått till uppdrag att köra mer aggressivt med bilen samt undvika korta körningar (kortare än 20 minuter) i största möjliga mån…så kommer den hålla i många mil till.

Nya huset

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *